Att avbilda är sanning - att fotografera är lögn

Lite filosofi som inledning på det nya året. Om att fotografisk konst omformar den yttre sanningen för att gestalta den inre.

Kameran ljuger aldrig men fotografen måste lära sig ljuga ordentligt. Avvikelsen från den objektiva verkligheten - “lögn” med en trångsynt definition - kan utgöra skillnaden mellan konst och icke-konst.

Att avbilda något vackert är inte synonymt med bra fotografi. En bra bild tillför något extra eller tar bort något från den avbildade verkligheten.

Alla, även den som håller i en kamera för första gången, kan avbilda ett utsnitt av världen. Konst blir det först när fotografen försöker förmedla sin inre vision av motivet.

Fotografisk konst handlar inte om att rita en rättvisande karta över den synliga världen. Det är snarare en fråga om att göra det osynliga synligt. Att följa sin inre karta och kompass när man fotograferar

Att hitta sin egen bildstil innebär att komma underfund med vad just du upplever. Att bli en mästare på att gestalta och förmedla dina inre synbilder är en övningsfråga.

Jag tror inte på talang och andra vidskepliga påfund. Jag tror på envishet, tålamod, passion och hårt arbete. Ingen av oss har fått någonting gratis.

För att lyckas med detta är det viktigt att lära sig tekniken så den sitter i ryggmärgen. Själv börjar jag alltid med att noggrant läsa igenom manualen till en ny kamera. Ägnar dagar, veckor och månader åt att testa inställningar så att jag vet vad som fungerar i olika situationer.

Avsikten är inte att bli en teknikguru utan att bli så nära vän med kameran att man förstår dess beteendemönster. Då behöver man förhoppningsvis inte fundera så länge på det vid fototillfället.

Därmed uppstår friheten att istället tänka kreativt, sortera bort, beskära, öka intensiteten i det du upplever och placera det mest väsentliga i bildens intressecentrum.

Någon må invända att det enda verktyg lögnaren behöver är ett bra bildbehandlingsprogram. Men det kan jag inte helt hålla med om.

Grunden i bildskapandet är hur ögonblicket eller platsen upplevs. Det har sannolikt försvunnit ur minnet när man sitter vid datorn. Där kan man komponera om, klona och beskära, men det är betydligt svårare att rätt återskapa den sinnesstämning och de känslor som sköljde över en just då.

Allt detta fordrar som sagt övning och åter övning. Det mest fascinerade med att skapa bilder är att man aldrig blir fullärd.