Vem dokumenterar vardagen?

Önskar att jag kunde besöka Leksands kulturhus och den utställning med vardagsbilder som visas där fram till den 13 januari. Under titeln “Fånga vardagen - glimtar från vardagen i Leksand” ställs bilder ut av fyra lokalredaktörer och en byfotograf som var verksam i Djura.

De redaktörer som bidrar med bilder är Mats Rönnblad och Eva Högkvist på Dala-Demokraten, Annki Hällberg på Falu-Kuriren och Charlotte Lautmann, Leksands församling. Bilderna från Djura är tagna mellan 1900 och 1950 av Hans Per Persson.

Till Dala-Demokraten säger samordnaren och idégivaren till utställningen Jovica Marceta att det inte längre finns många fotografer som arbetar med att dokumentera vardagen. De som gör det är möjligen ett fåtal entusiaster, och som sagt de som har det som yrke - journalisterna. Därav valet av utställare.

Trots detta är idag de flesta människor ägare till fantastiska tekniska verktyg klippta och skurna för att dokumentera vardagen. Varje mobiltelefon är perfekt för att medföras överallt. De kan både ta stillbilder och filma med allt högre teknisk kvalitet.

Själv upplever jag att resultatet av den digitala revolutionen har blivit ett enormt bildflöde helt utan systematik. Hur många amatör- och hobbyfotografer bryr sig om att sortera in sin bildkörd i ett sammanhang och dokumentera dess innehåll?

Och hur många bevarar sina bilder i hållbart skick? Hårddiskar och de flesta andra lagringsmedia är färskvara och majoriteten av digitala bilder blir aldrig utskrivna på hållbart papper.

Den gigantiska bildskatt som produceras idag kommer alltså sannolikt att gå förlorad innan den uppnår historiskt värde.

Men det är inte tekniken i sig som stoppar oss, utan snarare oviljan att ägna sig åt systematisk fotografisk dokumentation i vardagen. Vi skulle kunna vara betydligt fler som bidrar till att bevara bilden av vår samtid. Bilderna behöver inte vara fotografiskt fulländade. Deras värde utgörs av innehållet - motivet.

En familj har ett liv även mellan födelsedagar, högtider och semestrar. Vardagslivets förutsättningar ändras snabbt över tiden och spontana vardagsbilder kan innehålla mycket värdefull information om 10, 25 eller 100 år.

Syftet med utställningen i Leksand är att öka intresset för samhällsdokumentation i vår egen tid. Det är en viktig uppgift och säkert en mycket sevärd utställning. Jag hoppas som sagt få tillräckligt med rörlighet och tid utanför sjukhuset för att besöka Leksand och ta del av den.

Det finns åtskilligt mer att säga om vardagsdokumentation och dokumentärfoto. Vi återkommer till ämnet.