För ett tag sedan hittade jag två fotoböcker fulla av inspirerande bilder - för 1 kr / st! Det var biblioteket i Mora som sålde sina utgångna böcker vid entrén.
Många bibliotek har en “enkronaslåda” och det kan alltså löna sig att kolla den. Som samlarexemplar betraktade är böckerna kanske totalt värdelösa, de har ju passerat åtskilliga händer genom åren och kan ofta vara i ett bedrövligt skick. Men inspirationsvärdet för en bildskapare är fortfarande i nyskick.
De “dyrgripar” jag fann var Album av Martin Palm och Som du och jag av Thomas Bergman.
Album gavs ut 2003 och har en kort inledande text av Stefan Lindberg. Den visade sig innehålla många fascinerande bilder vars motiv få fotografer riktar sina kameror mot. Det är uteslutande färgfoton, ofta med matta nyanser.
Miljöerna är risiga, ostädade och ofta folktomma öde landskap. Bilderna gör intryck av att vara tagna i och i närheten av rivningskåkar, övergivna byggnader med nedlagd verksamhet. Man får en viss “efter katastrofen”-känsla i vissa motiv.
I boken finns även en del vackra porträtt, ofta i samma miljöer som beskrivs ovan eller med naturen som omgivning. Människorna på bilderna tittar aldrig in i kameran, nästan alltid åt sidan i 90 graders vinkel från fotografen.
Mitt intryck är att fotografen har varit på vandring i utmarkerna, stannat upp och mediterat över varje motiv.
Boken skildrar en upptäcktsresa i periferin, genomförd med stor omsorg och inlevelse. Den inspirerar mig att gå ut och söka oupptäckta guldkorn i det banala som omger oss. Det här var ett av de bättre köp jag någonsin gjort för en krona.
Som du och jag av Thomas Bergman gavs ut 1987 på förlaget Rabén & Sjögren. Det är en bok skriven om barn för barn men även för vuxna.
Thomas Bergman berättar i ord och bild om den då sexåriga Lina, sedan födelsen helt döv på vänstra örat och gravt hörselskadad på det högra. Vi får följa henne på dagis och hemma, under lek och allvar.
Det är svartvita bilder av hög dokumentär klass, med den klassiska kornigheten - det analoga bruset. Kornet (vågar man gissa att filmen Kodak Tri-X ISO 400 använts?) sågs närapå som en en kvalitetsstämpel för dåtidens dokumentärfotografi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar