Här fortsätter den eviga följetongen om min kamp för att bli fullt rörlig igen. I mitten av december blev jag utskriven från avdelning 70 på Mora lasarett. Därefter vidtog träning i hemmet.
Det känns underbart att kunna ta sig fram till fots igen efter över ett halvår i rullstol. Ännu får jag inte ha protesen på mer än några timmar dagligen, men bara det är en stor befrielse.
I juletid kom ett brev som bekräftade att remiss hade skickats från avdelning 70 och att jag skulle bli kallad till mottagningen för geriatrik och rehabilitering inom två månader.
Fram till dess fortsätter hemmaträningen, försiktigt för att inte skavsår ska uppstå. Julafton firades hos släktingar i Rättvik och då satt protesen på nästan hela tiden, även under resan dit.
Ett problem är att benstumpen inte har konstant tjocklek. Ibland är den så stor att protesen blir för trång och inte kan tas på. Vid andra tillfällen kan benet vara så smalt att den glappar, vilket påverkar balansen negativt. För att motverka det senare har jag fått sockor att sätta utanpå silikontuben (privat kallad “elefantkondomen”).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar