Personlig nyårskrönika 2012

Mycket sjukhus och lite bildskapande. Men under 2012 uppstod också fantastiska nya möjligheter.

För mig blev 2012 ett år fullt av sjukhusvistelser. Det kreativa bildskapande jag ville ägna mig åt fick stryka på foten. I princip hela året var en kamp mot tiden för att hinna genomdriva mina projekt. Men det var också under 2012 som hoppet om en ny kreativ yrkesframtid uppstod.

Framåt våren började jag fundera på att skaffa ny kamera. Min enda fungerande kamera var - och är fortfarande - min gamla Olympus PEN EP-1 från 2009.

Tyvärr saknar denna pionjär bland hybrid-bridgekameror optisk sökare. Ett problem som gör att mina svaga ögon inte kommer riktigt bra överens med den.

Från kompakt- till systemkamera

Först hade jag någon sorts kompaktkamera av hög klass i tankarna, för att sedan i mina vildaste drömmar övergå alltmer mot halvprofessionell systemkamera. Drömkameran hette först Fujifilm X100 och X10, senare Canon EOS 6D.

Behöver jag tillägga att det ännu inte blivit något kameraköp? Säkert dröjer det ännu ett år innan den “spargris” töms som tjänstgjort sedan fyra år tillbaka. Det är inte så mycket av snålhet som av beslutsvånda, eller ambivalens på ren svenska.

Men det var kanske tur att det inte blev någon ny kamera redan i våras. Dels lockade vädret sällan till några utomhusvistelser under 2012, dels spenderades en stor del av min tid innanför sjukhusets väggar.

Vädret var så bakvänt det någonsin kunde bli. På skottdagen slogs länets värmerekord i Skeppmora, Ludvika kommun, med +13,5 grader. Juni och juli bjöd sedan på rena oktobervädret med ständigt regn och blöta marker här runt omkring.

Mystisk feber och otäckt sår

I mitten av april insjuknade jag i en mystisk feber och blev inlagd på Mora lasarett med frossa, konstant illamående och magproblem. En veckas undersökningar visade att en tarmbakterie slagit rot till följd av tidigare antibiotikabehandling.

Vid samma tid uppstod ett sår på vänster häl. Från början visade det sig bara som en lätt rodnad, men ganska snart blev det ett öppet, vätskande sår som växte sig allt större. Jag fick en orthos för total avlastning, men tyvärr hjälpte det inte. Hela hälen blev röd och svart och stank avskyvärt av död kroppsvävnad. Två sorters antibiotika tycktes helt sakna verkan.

Amputation ett faktum

Det blev tidskrävande dagliga såroomläggningar på vårdcentralen, ett dussin bakterieodlingar och regelbunden “sårgrävning” utförd av ortopedläkare. Infektionen gav mig hög feber och konstant trötthet. Till sist återstod bara amputation.

Tisdagen den 19 juni blev jag inskriven vid Mora lasarett för underbensamputation. Bakterierna hade då totalförstört hälbenet och hotade att sprida sig i skelettet. Dagen efter amputerades benet strax nedanför knäleden. Efter operationen flyttades jag till ortopedavdelningen och blev utskriven igen efter några dagar.

En lång väntan på protes följde. Innan den konstgjorda kroppsdelen kommit på plats uppstod dock ytterligare ett allvarligt problem.

Ilfärd till Uppsala

I slutet av augusti besökte jag Njurmottagningen för provtagning. Det visade sig att kreatininet plötsligt hade stigit oroväckande. Knappt hade jag hunnit öppna dörren där hemma förrän en sköterska ringde och meddelade att läkaren beslutat skicka mig direkt till Uppsala Akademiska sjukhus. Det var bara att boka taxi och snabbt packa ner det jag behövde ha med mig.

I Uppsala blev det biopsiundersökning som visade på en mindre avstötning. Immunförsvaret hade alltså vaknat och angripit njuren trots dämpande medicinering sedan maj 2011. Det blev en lång serie behandlingar, först med cortison, sedan med starkare läkemedel.

Insulinbehandling igen

Blodsockervärdena steg rejält. Läkarna trodde först det var en biverkning av medicinerna. Men tyvärr visade det sig att avstötningen var mindre godartad än den första undersökningen hade visat. Både njuren och bukspottkörteln hade angripits.

Den förra klarade sig hyfsat medan den senare blev skadad och förlorade det mesta av sin funktion. Det finns fortfarande ett smalt hopp om läkning men återgång i insulinbehandling har blivit nödvändig. Inte ens en två veckor lång fasta med näringsdropp gav organet tillräcklig vila för att återhämta sig. Jag tillhör nu alltså det fåtal patienter som debuterat i diabetes två gånger i livet.

I drygt en månad var jag inlagd i Uppsala och kallades sedan dit ytterligare några gånger för behandling med avstötningsläkemedel via dropp.

Den långdragna vistelsen i Uppsala gjorde att väntan på protes drogs ut till början av november. Fem månader efter amputationen kallades jag till Ortopedtekniska mottagningen i Mora för utprovning. Därefter blev det en ny sjukhusperiod, denna gång på avdelning 70 för träning med protesen under några veckor. Under 2013 siktar jag på att bli fullt rörlig igen.

Hopp om yrkesframtid

2012 var också det år när hopp väcktes om att bli fullt yrkesverksam igen. Redan i mars fick jag kontakt med Bosse Emanuelsson som låg i startgroparna med ett nytt projekt. Tillsammans med fler filmintresserade byggde han ett socialt företag med inriktning på videoproduktion och distribution via olika mediekanaler. Arbetssökande skulle genom Arbetsförmedlingen ges möjlighet att delta i projektet.

Det skulle handla om filmdokumentation av lokala händelser, exempelvis kulturevenemang. Bosse ville ha med även mig i projektet och jag började undersöka möjligheten att få det som en praktikplats via Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.

Så småningom gläntade de projektansvariga på förlåten och avslöjade att det handlade om en ny lokal TV-kanal för Mora med siktet inställt på dagliga nyhetssändningar från Ovansiljan.

Fascination inför filmmediet

Företagets nya lokaler i Mora invigdes på nationaldagen. Jag var förstås närvarande vid invigningen och det väckte  fascination inför filmmediets möjligheter. Mitt beslut blev att grundligt lära mig allt jag kunde om filmteknik, även om mina arbetsuppgifter mest skulle bestå av journalistisk research och samordning av det redaktionella arbetet.

I augusti påbörjades min praktik på Mora-TV och har sedan dess bland annat arbetat med nyhetsinnehållet på den nya TV-kanalens webbplats moratv.se. På grund av min nedsatta rörelseförmåga har jag mestadels arbetat hemifrån.

Även från sjukhussalen har jag lyckats hänga med i svängarna med hjälp av laptop och Internet. Kroppens funktioner må vara nedsatta men jag vägrar att känna mig sjuk. Ständigt kreativt arbete är ett starkt behov för mig.

Protesträningen går framåt men måste genomföras med viss försiktighet för att undvika skavsår. Förhoppningsvis uppnår jag full rörlighet till våren, så det blir möjligt att delta i arbetet på fältet och leda det redaktionella arbetet på plats.

Bloggsemester

Nu tar jag ledigt från [visuell inspiration] i några dagar, bland annat för att snickra på min årskrönika för 2012 som kommer att publiceras under nyårshelgen.

Gott Nytt År!

Mats

På gång i Mora och Malung

Här kommer några korta tips om utgivningar och utställningar av konst och fotografi i Dalarna just nu. Närmare bestämt i Mora och Malung.

Förutom Jessica Johannessons utställning av skulptur och installationer baserade på textilt grundarbete visas ytterligare en konstutställning på Mora kulturhus. Det är konstnären Lina Nääs som visar sina målningar. Motiven utgörs av flickor och dessa uttrycker ett brett register av känslor och sinnesstämningar.

Lina arbetar gärna snabbt och intensivt med sina målningar och utgår ofta från skisser eller fotografier. Hon arbetar dessutom i bland annat digital fotografik.

Från måleri till vykort. På hösten 2011 utkom boken “Vykort från Mora” som visade hur vykort från förr speglade Moras utveckling som handels-, industri- och turistort. För textens utformning respektive faktainsamling stod Bullas Jonas Jansson och Lok Karin Eriksson.

2013 års Moraalmanacka innehåller bilder ur boken samt tre bilder som inte fanns med där. Till de senare hör en bild från kyrktornet och en bild som visar översvämningen på Strandgatan på 1930-talet.

Från Mora skuttar vi raskt sju mil västerut. Konstnären Ingvar Helje var en välkänd profil i Malung där han arbetade som frisör. Under större delen av sitt liv odlade han dessutom sitt konstintresse.

Nu har Malung-Sälens kommun tagit emot en stor donation med verk av konstnärens. Fram till den 22 januari visas en utställning med ett antal av dessa målningar i Malungs bibliotek. Verken som visas kommer från konstnärens senare produktion som domineras av det abstrakta uttrycket.

Källor: Dalarnas Tidningar, Mora kulturhus.

Två fotografer på Moderna museet

Moderna museet fortsätter att satsa rejält på fotografi. Just nu visas utställningar med två framstående fotografer, Wolfgang Tillmans och Gerry Johansson.

Flera salar har fyllts med tyske fotografen Wolfgang Tillmans bilder. Enligt fotografens önskemål har hängningen utformats så att de flesta bilder fått en hög placering och utan jämna kanter.

Tillmans har ofta tänjt på fotografins gränser och regler och till hans utställningsstrategi hör att placera bilderna på olika sätt vid varje utställning för att göra den till en installation för sig.

Gerry Johansson har profilerat sig genom att i bild visa människans närvaro utan att människan är med i bild. Det har han lyckats så bra med att han nyligen tilldelades Bildkonstnärsfondens stora stipendium på 300 000 kr.

Fram till den 6 januari visas hans utställning Moment på Moderna museet i Stockholm. Bilderna kommer från projektet Luckenwalde som han genomförde 2009-2012.

Läs mer om utställningarna på Moderna museets webbplats:

• Wolfgang Tiillmans: Om utställningen, fotografens webbplats.
• Gerry Johansson: Om utställningen, fotografens webbplats.

Det var en gång en fot (Del 9)

Här fortsätter den eviga följetongen om min kamp för att bli fullt rörlig  igen. I mitten av december blev jag utskriven från avdelning 70 på Mora lasarett. Därefter vidtog träning i hemmet.

Det känns underbart att kunna ta sig fram till fots igen efter över ett halvår i rullstol. Ännu får jag inte ha protesen på mer än några timmar dagligen, men bara det är en stor befrielse.

I juletid kom ett brev som bekräftade att remiss hade skickats från avdelning 70 och att jag skulle bli kallad till mottagningen för geriatrik och rehabilitering inom två månader.

Fram till dess fortsätter hemmaträningen, försiktigt för att inte skavsår ska uppstå. Julafton firades hos släktingar i Rättvik och då satt protesen på nästan hela tiden, även under resan dit.

Ett problem är att benstumpen inte har konstant tjocklek. Ibland är den så stor att protesen blir för trång och inte kan tas på. Vid andra tillfällen kan benet vara så smalt att den glappar, vilket påverkar balansen negativt. För att motverka det senare har jag fått sockor att sätta utanpå silikontuben (privat kallad “elefantkondomen”).

God Jul till alla mina läsare!

En riktigt God Jul till er alla! Här kommer ett kort tips om vad ni kan ägna morgondagen åt:

Från i morgon, juldagen, och fram till den 10 februari 2013 arrangeras fotoutställningen Mitt Stockholm - För en mänskligare stad på Fotografiska i Stockholm.

Utställningen är ett samarbete mellan Fotografiska och Stockholms stadsmission. Med bildernas hjälp belyses utanförskapet och det faktum att 5 600 personer är hemlösa bara i Stockholms län.

Deltagare från stadsmissionens verksamhet har försetts med kameror av Fotografiskas huvudsponsor Panasonic Lumix och visar nu upp sina bilder av staden.

Fram till idag, den 24 december, har Dagens Nyheter dagligen visat olika bilder från projektet.

Klockan 13.00 imorgon öppnar utställningen. Närvarande är representanter från Fotografiska och Stadsmissionen liksom några av de deltagande fotograferna.

Som besökare kan du då skänka varma kläder och pengar direkt till Stadsmissionens verksamheter. För varje krona du ger kommer Fotografiska att ge lika mycket.

Nöden finns även i vårt eget land! Behoven är förstås mycket stora i vinterkylan. Ett besök rekommenderas!

Återigen en riktigt God Jul! Jag återkommer när julskinkan är uppäten!

Två fotoböcker för en krona styck

För ett tag sedan hittade jag två fotoböcker fulla av inspirerande bilder - för 1 kr / st! Det var biblioteket i Mora som sålde sina utgångna böcker vid entrén.

Många bibliotek har en “enkronaslåda” och det kan alltså löna sig att kolla den. Som samlarexemplar betraktade är böckerna kanske totalt värdelösa, de har ju passerat åtskilliga händer genom åren och kan ofta vara i ett bedrövligt skick. Men inspirationsvärdet för en bildskapare är fortfarande i nyskick.

De “dyrgripar” jag fann var Album av Martin Palm och Som du och jag av Thomas Bergman.

Album gavs ut 2003 och har en kort inledande text av Stefan Lindberg. Den visade sig innehålla många fascinerande bilder vars motiv få fotografer riktar sina kameror mot. Det är uteslutande färgfoton, ofta med matta nyanser.

Miljöerna är risiga, ostädade och ofta folktomma öde landskap. Bilderna gör intryck av att vara tagna i och i närheten av rivningskåkar, övergivna byggnader med nedlagd verksamhet. Man får en viss “efter katastrofen”-känsla i vissa motiv.

I boken finns även en del vackra porträtt, ofta i samma miljöer som beskrivs ovan eller med naturen som omgivning. Människorna på bilderna tittar aldrig in i kameran, nästan alltid åt sidan i 90 graders vinkel från fotografen.

Mitt intryck är att fotografen har varit på vandring i utmarkerna, stannat upp och mediterat över varje motiv.

Boken skildrar en upptäcktsresa i periferin, genomförd med stor omsorg och inlevelse. Den inspirerar mig att gå ut och söka oupptäckta guldkorn i det banala som omger oss. Det här var ett av de bättre köp jag någonsin gjort för en krona.

Som du och jag av Thomas Bergman gavs ut 1987 på förlaget Rabén & Sjögren. Det är en bok skriven om barn för barn men även för vuxna.

Thomas Bergman berättar i ord och bild om den då sexåriga Lina, sedan födelsen helt döv på vänstra örat och gravt hörselskadad på det högra. Vi får följa henne på dagis och hemma, under lek och allvar.

Det är svartvita bilder av hög dokumentär klass, med den klassiska kornigheten - det analoga bruset. Kornet (vågar man gissa att filmen Kodak Tri-X ISO 400 använts?) sågs närapå som en  en kvalitetsstämpel för dåtidens dokumentärfotografi.

Jag överlevde världens undergång

Jag överlevde den sista dagen i Den Långa Räkningen, gjorde du?

Övergången till Den Sjätte Solens Tidsålder passerade ganska obemärkt för min del.

Jo, visst litar jag på Mayafolkets urgamla visdom. Nutida uttolkares visdom hyser jag däremot inte samma förtroende för.

Mayakulturen var oerhört framgångsrik inom bland annat astronomi och matematik. Deras komplicerade tidsberäkningar torde inte ha slagit helt fel.

Men trots allt är en tidsålder på över 5 000 år ett piss i Stilla Havet jämfört med vår planets och universums totala ålder. Sannolikheten att alltsammans skulle ta slut just precis nu är så liten att den inte finns.

Indelningen i tidsåldrar var nog ett stöd för tanken snarare än förutsägelser om dramatiska händelser.

De förutsägelser som ändå gjordes grundade sig på noggranna observationer av stjärnhimlens cykler under långa tidsperioder. Avsikten var säkert inte att skapa domedagsprofetior utan att ge efterlevande möjlighet att hålla reda på var i tideräkningen de befann sig.

Men visst blev man en smula besviken över att inte kunna dokumentera världens undergång fotografiskt. En fördel med detta uppdrag vore att man inte behövde bekymra sig om säkerhetskopiering av bildmaterialet.

Lösningen är förstås Photoshop, som har makt att göra varje dag till domedag om man så önskar.

Från Orsafoto till Ludvikaskulptur

I Orsa i Dalarna händer just nu en hel del på foto- och konstfronten. Dit kan räknas att fotografen Anders Ryman, bördig från Orsa, har vunnit ett internationellt pris för sina resefoton..

Men dessutom står Orsa bildarkiv och kulturförvaltning för två spännande utgivningar med bilder som tema. Och ortens kulturhus bjuder in till en intressant konstutställning.

Det händer även mycket på andra håll i Dalarna inom området kreativt bildskapande.

Anders Ryman fick som sagt en av topplaceringarna i den internationella tävlingen Travel Photographer of the Year 2012. I kategorin People watching tog han hem titeln Highly commended. Detta för ett antal fotografier tagna under en av hans resor i projektet Livets steg.

Kalender med profiler

Fotografi och Orsa hör ihop. Genom åren har ett stort antal fotografer varit verksamma där och dokumenterat bygden. Det har bland annat resulterat i ett kommunalt bildarkiv med cirka 300 000 negativ och över 38 000 inskannade bilder för sökning på nätet.

Nyligen bloggade jag några ord om nya fotoboken När Orsa blomstrade. Nu ges även en almanacka ut med bilder av välkända Orsaansikten. Bakom porträtten står Mikael Stålberg, föreståndare för bildarkivet.

“Modern dalmålare”

Orsa kulturhus bjuder på en utställning av Lars “Huck” Hultgren. Han har kallats “en modern dalmålare” och har på senare år ofta gett sina verk i målat trä en anstrykning av folklore.

Lars “Huck” Hultgren är bosatt i Stockholm där han också är född. Det har blivit en mängd separatutställningar genom åren, både i Sverige och utomlands. Huck är representerad på Nationalmuseum och var även ledamot av Statens konstråd på 1980-talet.

Materialet är lind som han bearbetar med bland annat kniv och stämjärn och sedan målar för att ge verken liv.

Samtidskonst i Rättvik

I Rättviks konsthall kan man fram till den 17 februari ta del av konstnären Karin Granqvists målningar. Även denna konstnär är bosatt i Stockholm men har sina rötter i Norrland. Hon betecknas som en av Norrlandskonstnärerna och är mycket uppmärksammad inom svensk samtidskonst.

Textil och skulptur sammanförs i Mora

I morgon, lördag den 22 december hålls vernissage för utställningen “Hon skriker inte så mycket längre men ibland längtar hon så innerligt” i Mora kulturhus.

Konstnären är Jessica Johannesson som nyligen tog sin masterexamen i textilkonst vid Högskolan för design och konsthantverk. Hennes konst kretsar kring gestaltning av mänsklig skörhet och sårbarhet, kontroll och avsaknad av kontroll.

Till formen handlar det om skulptur sammanfört med textilt hantverk, som hon ofta bygger upp med tråd och vit färg.

Pappersskulptur m.m. i Ludvika

I mellandagarna håller föreningen Blld & Form sin mellandagsutställning i Ludvika Folkets hus. Föreningen har funnits i 35 år och utställningen arrangeras för andra året.

Bland annat visas alster av föreningens skulpturgrupp som arbetat med bland annat papper.

Som sagt, Dalarna flödar av kreativitet. En konstresa genom länet skulle ge en myriad intryck att bearbeta. Just nu känns det mycket inspirerande att vara bosatt här i hjärtat av Sverige.

Zorn utmanas på sin hemmaarena

Här kan du se en video från utställningen.

Vinterns stora utställning har startat på Zornmuseet i Mora. I Johansson vs. Zorn utmanas konstnärsikonen Anders Zorn av Peter Johansson, en konstnär som ofta har väckt både eftertanke och debatt med sina verk.

I ett av sina tidigare verk skivade han dalahästar och placerade dem i charkdisken. I en omtalad installation, Little Sweden, engagerades tre skådespelare att agera skinheads och leva semesterliv i en liten stuga. Verket visade konstnärens intryck av turistreklam för Sverige med vackra naturbilder. Detta i kontrast till det faktum att fem mord med rasistiska förtecken inträffat i detta land samma vår som verket visades.

Peter Johansson uppmärksammar ofta den mentalitet som fortfarande stundtals ger sig tillkänna i bland annat Dalarna. Ett nationalromantiskt hyllande av traditionen, ett fasthållande vid tryggheten i det invanda och etablerade som samtidigt utestänger nya initiativ och tankegångar.

Ibland har han speglat det i humoristiska kreationer, som reklamkampanjen för kurbitsmålade kalsonger. Men har också chockerat genom att blanda folkdräktsmönster med kläder och attribut förknippade med nazism.

Mycket talar alltså för att Johansson vs. Zorn kan vara den mest utmanande och överraskande utställning som någonsin visats på Zornmuseet.

Sex rum på våning två har fyllts med måleri och skulptur där den ilsket dalahäströda färgen dominerar, bland annat i inramningarna av Zorns verk som presenteras bredvid hans egna.

Peter Johansson växte upp i Transtrand. Hans far var kyrkomålare men hade inte möjlighet att försörja sig helt på detta. Far och son besökte ofta Zornmuseet för att ta del av Zorns verk och framgångsrika liv. En sorts bitterhet infann sig och museibesöken avslutades därför med besök i Mora kyrka där fadern sökte tröst.

Med utställningens tema söker Johansson upprätta faderns och familjens heder.

Jag hoppas förstås få tillfälle att besöka utställningen och lämna en mer utförlig redogörelse därifrån så småningom.

Nya fotoböcker från Dalarna och riket

Två nya fotoböcker bjuder på dokumentära och historiska bilder från Malungsfors respektive Orsa. Dessutom släpps ett praktverk på engelska med 52 av efterkrigstidens mest betydelsefulla svenska fotografer.

Berit Djuse är fotografen bakom “Folk och fä i Fors” där 34 Malungsforsbor har porträtterats med analog kamera och svartvit film. Materialet har tillkommit under åtta års tid.

Orsa bildarkiv förfogar över en fantastisk bildskatt. En liten del av den kan man betrakta i den nya boken “När Orsa blomstrade”. Tiden det handlar om sträcker sig från slutet av andra världskriget fram till 1970-talet.

Slutligen har Art & Theory Publishing släppt “Contemporary Swedish Photography”. En sammanfattning av svensk fotografi från mästaren Christer Strömholm och framåt. Med 52 fotografer representerade vill författarna visa bredden i svensk fotografi.

I boken beskrivs även hur den svenska fotografin har utvecklats under dessa år. Hur fotografin blev en etablerad konstform och hur gränserna mellan olika fotografiska genrer blivit mer flytande.

Bra julklappsböcker, kantänka. Och ingen baktanke med detta.

Det var en gång en fot (Del 8)

Vistelsen på avd. 70, Mora lasarett är över för den här gången. Nu blir det fortsatt protesträning hemma. Schemat tillåter för tillfället max en halvtimmes gång per gång. Tiden utökas gradvis för att vänja den tunna huden på benstumpen vid den konstgjorda tillsatsen.

Dagen efter utskrivning bar det av till Uppsala Akademiska sjukhus för avslutande behandling mot avstötningen. Ett dygn med Privigen i dropp. Nu gäller enligt läkarna att ha is i magen med bukspottkörtelns (eventuella) läkning.

Från transplantationen i maj 2011 till augusti 2012 behövde jag inte ta en droppe insulin. Blodsockret steg aldrig över 6. Nu är det 4-5 sprutor om dagen och ständiga blodsockertester som gäller igen. Man är tillbaka i vardagen efter en tids semester i paradiset.

Men, som sagt, det finns en chans att den nya bukspottkörtel jag fick 2011 ska läka efter att ha varit angripen av mina egna krigarceller.

Något spår av denna armé fanns inte längre kvar då det undersöktes på Akademiska. Nu återstår bara att vänta och hoppas. Ett liv utan diabeteskrångel skulle frigöra mycket tid till viktigare göromål.

Bygga internationell trafik

Alla som publicerar något på nätet är beroende av trafik. Det spelar ingen roll hur fantastisk webbsida eller blogg man har snickrat ihop - utan besökare så finns den inte.

För tillfället satsar jag på att bygga trafik till mina webbprojekt med hjälp av trafikutbyten. Min strategi grundar sig på en enkel (gratis) webbsida som tipsar om flera olika internationella utbyten - i nuläget över 30 st.

Här hittar du min nya sida Eight Years Of Surfing - om att bygga internationell webbtrafik.

Målet är att värva medlemmar till sajterna på listan och därmed få en viss procentandel av den trafik de genererar med varje utbyte. Kampanjen Eight Years Of Surfing visar jag på samma trafikutbyten.

Det smartaste sättet att använda trafikutbyten är att bygga upp ett kontinuerligt trafikflöde först - innan man börjar visa den sida man ska marknadsföra.

Fördelen med detta är att grovjobbet redan är avklarat när du startar din kampanj. Visst är det tids- och tålamodskrävande men det kommer garanterat att löna sig. Dessutom får du en massiv kampanj helt gratis.

Så om du siktar på att låta nätet bidra till din ekonomiska försörjning bör du bygga trafik innan du börjar bygga din webbplats. Utan omfattande trafik kommer inget “program” att fungera, hur fantastiskt och oemotståndligt det än tycks vara.

Låt mig även tipsa om vår undersida Fler besökare här på bloggen. Där hittar du även tips om svenska och skandinaviska trafiikutbyten. Lycka till!

P.S.

Denna morgon blir det avfärd till Uppsala Akademiska Sjukhus. Jag blir inlagd i åtminstone några dagar för ytterligare behandling av avstötningen. Därför blir det ett kortare uppehåll här på Visuell Inspiration tills jag återkommer.

Moratips

I mitt orörliga tillstånd vore ett mirakel ytterst välkommet för att komma ut och inspireras. Inte minst på Mora kulturhus råder full aktivitet i juletid med bland annat barnporträtt i bildspel och julsalong.

Julsalongenen fortsätter fram till mitten av månaden. Det är som vanligt medlemmar i Mora kulturcentrum som står för konsten. Ett 50-tal konstnärer visar bland annat fotografi, naturmotiv, stilleben och keramik.

Röda rummet är ett nytt inslag i årets julsalong. Vid en tidigare utställning byggdes ett rum i rummet. Det har nu fyllts med konstverk som domineras av röda färgtoner.

På Hyllan visas barnporträtt från 1900-1950 av fotograferna Hans Back, Karl Lärka, Anders Melin, Sam Lawson och Wille Persson. De sammanlagt 73 porträtten har tagits fram ur Mora bygdearkivs samlingar.

Sommarminne 2012:3

Delar med mig av ännu ett minne från sommaren 2012. Platsen är fäbodstugan i Fudalen, aktörerna min far Per-Erik och fyrbente vän Hobbe.

Stugan är förknippad med många minnen. Den var centrum för åtskilliga sommaraktiviteter under min uppväxt på 1970- och 80-talet. Nu för tiden besöker jag bara fäboden sporadiskt, men atmosfären, doften och tystnaden är fortfarande som jag minns den från barndomen. Fudalen ligger bara några kilometer från Nusnäs där jag är bosatt.

Sommarminne 2012:2

Det gyllene förmådde vid någon enstaka gyllene timme tränga igenom det tunga molntäcket och sprida varma färgfläckar över blågråa skyar.

Bygatan i Färnäs, på hemväg från sen middag på värdshuset Moraklockan i augusti.

Vem dokumenterar vardagen?

Önskar att jag kunde besöka Leksands kulturhus och den utställning med vardagsbilder som visas där fram till den 13 januari. Under titeln “Fånga vardagen - glimtar från vardagen i Leksand” ställs bilder ut av fyra lokalredaktörer och en byfotograf som var verksam i Djura.

De redaktörer som bidrar med bilder är Mats Rönnblad och Eva Högkvist på Dala-Demokraten, Annki Hällberg på Falu-Kuriren och Charlotte Lautmann, Leksands församling. Bilderna från Djura är tagna mellan 1900 och 1950 av Hans Per Persson.

Till Dala-Demokraten säger samordnaren och idégivaren till utställningen Jovica Marceta att det inte längre finns många fotografer som arbetar med att dokumentera vardagen. De som gör det är möjligen ett fåtal entusiaster, och som sagt de som har det som yrke - journalisterna. Därav valet av utställare.

Trots detta är idag de flesta människor ägare till fantastiska tekniska verktyg klippta och skurna för att dokumentera vardagen. Varje mobiltelefon är perfekt för att medföras överallt. De kan både ta stillbilder och filma med allt högre teknisk kvalitet.

Själv upplever jag att resultatet av den digitala revolutionen har blivit ett enormt bildflöde helt utan systematik. Hur många amatör- och hobbyfotografer bryr sig om att sortera in sin bildkörd i ett sammanhang och dokumentera dess innehåll?

Och hur många bevarar sina bilder i hållbart skick? Hårddiskar och de flesta andra lagringsmedia är färskvara och majoriteten av digitala bilder blir aldrig utskrivna på hållbart papper.

Den gigantiska bildskatt som produceras idag kommer alltså sannolikt att gå förlorad innan den uppnår historiskt värde.

Men det är inte tekniken i sig som stoppar oss, utan snarare oviljan att ägna sig åt systematisk fotografisk dokumentation i vardagen. Vi skulle kunna vara betydligt fler som bidrar till att bevara bilden av vår samtid. Bilderna behöver inte vara fotografiskt fulländade. Deras värde utgörs av innehållet - motivet.

En familj har ett liv även mellan födelsedagar, högtider och semestrar. Vardagslivets förutsättningar ändras snabbt över tiden och spontana vardagsbilder kan innehålla mycket värdefull information om 10, 25 eller 100 år.

Syftet med utställningen i Leksand är att öka intresset för samhällsdokumentation i vår egen tid. Det är en viktig uppgift och säkert en mycket sevärd utställning. Jag hoppas som sagt få tillräckligt med rörlighet och tid utanför sjukhuset för att besöka Leksand och ta del av den.

Det finns åtskilligt mer att säga om vardagsdokumentation och dokumentärfoto. Vi återkommer till ämnet.

Mentalt insnöad

I fängelse sitter man inne, på sjukhus ligger man inne. Själv ligger jag inne men sitter mest. Sitter och jobbar med nyhetstexter till Mora-TV, visuell inspiration och mina olika webbprojekt.

Utan laptop hade sjukhusvistelsen trasat sönder mina nerver. Visserligen är det protestränning 2-3 gånger dagligen men tiden däremellan spenderas sittande på sjukhussalen.

Genom fönstret här på våning 7 ser jag snötäckta granar. Trots snöfall och kyla vore det välgörande att få göra en liten utflykt med kameran istället för att sitta här och uggla vid datorn.

I min fotomapp ser jag att bildskörden närmast avstannade i augusti. Därefter har det varit flera långa sjukhusvistelser efter varandra och knappt någon tid alls för att vara ute och se sig omkring, med eller utan kamera (men kameran är alltid med). Det är psykiskt påfrestande. Man blir mentalt insnöad, oavsett väder.

Som tur är åker jag hem på helgpermis imorgon och hoppas då få lite tid över för en utfärd. Och hoppas att elrullen tar sig fram hjälpligt i snön.

Torsdag nästa vecka går färden till Uppsala Akademiska sjukhus för ytterligare ett dygns medicinering mot avstötningen. Det blir minst ett dygns vistelse där men ingen vet hur länge jag blir kvar. Sist blev det en hel vecka och sedan ytterligare en veckas eftervård på Mora lasarett.

Det som ska göras ska alltså göras nu. Jag satsar aldrig en krona på en häst som heter Morgondagen.

Canon EOS 6D

Nu har jag blivit utsatt för frestelse igen. Denna gång av Canons nya fullformatare EOS 6D som ska finnas i butik från och med denna månad.

Tidigare var jag inne på att skaffa någon form av bridgekamera i väntan på att få råd med en mer avancerad modell. Den idén är numera övergiven.

En pålitlig arbetsmaskin i mellanprisklass lockar mig nu betydligt mer. Och då får det bli Canon för att kunna använda de objektiv jag redan har.

Vad som frestar mig mest med Canon EOS 6D? Först och främst är denna nykomling en fullformatskamera med en sensor på 20,2 megapixel. Fullformat ger inte bara ökad kvalitet och detaljåtergivning i stillbilderna. Videokvaliteten bör dessutom kunna jämföras med biofilmskänsla.

Men för att återgå till stillbild så tycks autofokustekniken i 6D vara på topp. Canon påstår att det nya 11 punkters AF-systemet ger det bästa resultatet hittills. Systemet ska dessutom kunna fokusera i mycket begränsat ljus, ner till EV 3 (ungefär månljus).

Där har vi de viktigaste anledningarna till att jag nu sneglar på 6D. Givetvis är kameran fullmatad med extrafunktioner jag troligen aldrig kommer att använda, men det gäller å andra sidan för de flesta nya kameramodeller idag. Det är bildkvaliteten som kostar, inte finesserna.

GPS-funktionen? Inte intressant för mig. Jag orkar själv mata in platsinformationen under Arkiv -> Dokumentinfo i Photoshop.

Clear View-skärm (Alla dessa sexiga namn som egentligen inte betyder något) på tre tum? OK, säkert bra för min dåliga syn med förstärkt antireflexbehandling. Men jag föredrar att använda den optiska sökaren vid stillbildsfoto.

HDR-läge där kamera själv kombinerar upp till nio exponeringar. OK, testar det, men vill helst jobba med det själv i efterbehandlingen för att få full kontroll över finliret.

Elektroniskt vattenpass i sökaren? Ja tack, det kommer att användas flitigt av mig, troligen varje gång.

Priset? 27 500 kr tillsammans med ett EF 24-105 mm f/4 L IS USM objektiv. Inte överdrivet högt för den kvaliteten, men en investering i den storleksordningen tål förstås att funderas på ett tag till.

Det var en gång en fot (Del 7)

Kampen för att bli rörlig igen fortsätter. Mina drömmar utspelar sig i en paradisisk framtid med besvärsfria fotopromenader i väglös skog och mark eller i någon av Europas storstäder.

På måndag var jag åter på sjukhuset efter helgpermis. Osäkerhet rådde om jag skulle få vara kvar eller skickas hem igen. Men det blev fortsatt sjukhusvistelse och träning med protesen.

Med andra ord såg såret betydligt bättre ut, så gott som läkt. Motsvarande sår på kvarvarande fot hade tagit minst ett halvår på sig att läka. Här var det läkt på två dagar. Efter 40 års diabetes är det en viss skillnad på läkeprocessen i fotnivå och jäms med knäet där benet är amputerat.

Och efter att ha konstaterat detta så märker jag att ett gammalt sår har spruckit upp på nytt. Det är beläget på främre delen av den fot jag har kvar, värsta tänkbara placering.

Med andra ord kanske rubriken så småningom måste ändras till “Det var en gång två fötter”. Vir fåm fäl sjå (vi får väl se)

Landstinget bannade mina bilder

OK, rubriken är skruvad, men har ändå en viss sanningsbakgrund. Så här ligger det till:

Jag är för närvarande inskriven på avdelning 70, Mora lasarett för protesträning. Med mig har jag min laptop vars trådlösa Internetanslutning har slutat att fungera. Därför är jag hänvisad till Landstinget Dalarnas patientnätverk.

Till att börja med vill jag ge detta landsting en stor eloge för att de tillhandahåller nätverket. För mig personligen är denna service till stor nytta och detsamma gäller säkert för många andra patienter.

Men saken är den att det handlar om ett trådlöst nätverk och ett sådant är som bekant utsatt för säkerhetsrisker. För att bemöta detta har nätverket en tämligen restriktiv policy för vilka webbplatser som får besökas av användarna.

Till de sajter som bannats hör de webbtjänster jag använder för att publicera mina bilder och filmer till visuell inspiration.

Därför blir det tyvärr bildlöst här på bloggen ett tag framöver. Hoppas du som läsare har överseende med detta. Jag återkommer med betydligt fler bildinlägg när jag blir utskriven. Promise.

Sommarminnen 2012:1

Solnedgång över Siljan mellan träden vid Gasängsvägen nära ångbåtsbryggan i Nusnäs.

Banalt och tråkigt motivval? Ja. Men å andra sidan gavs det inte många tillfällen att fota solnedgångar under den blöta och gråmulna sommaren 2012.

Ja, vid närmare eftertanke blev det nog inte mer än ett sådant tillfälle…

Fler sommarminnen kommer så småningom. Med rätt fördelning räcker de hela vintern.

Konst Foto Bild har gått i graven - Leve visuell inspiration!

För drygt ett år sedan började jag snickra på en ny portal med inriktning på fotografi och bildkonst. Arbetsnamnet var Konst Foto Bild. Nu har jag beslutat lägga ner det projektet för att istället satsa helhjärtat på visuell inspiration.

På Konst Foto Bild samlade jag tusentals länkar till konst- och fotosidor, konstnärer, fotografer m.m. Nu vidtar det omfattande arbetet med att överföra alla dessa länkar till undersidor här på bloggen och sortera dem efter bästa förmåga.

Det kommer förstås att ta sin lilla tid, men något gång under året kommer det att finnas tusentals länktips för bildskapare här på bloggen.

Nu har jag förresten lyckats återskapa blogglistan i vänsterspalten hjälpligt. Kolla gärna där om du söker inspiration och idéer.

Sånt som händer i december

Mitt i den grå vädermassan rör det på sig i mången vrå.

• Noterar med glädje att tidskriften Digitalfoto har börjat uppmärksamma filmning och videoredigering i lite större utsträckning. Annars är det svårt att hitta bra tekniska tips om rörlig bild i dagens gigantiska utbud av fotomagasin. I novembernumret fanns både en grundläggande artikel om hur man filmar HD-video och hur man redigerar video i Adobe Premiere Elements.
  
  Här kan du läsa tidigare inlägg om fototidskrifter på visuell inspiration.
• Håkan Olsén år en reklam- och dokumentärfotograf verksam i Falun som även ger fotokurser. Nyligen släppte han Äldreboken i samarbete med Jan Bornestig. Boken förmedlar en lite mer positiv bild av äldrevården och äldres möjligheter än vad vi kanske är vana att se. Bilderna har Håkan tagit i bland annat Mora, Malung, Torsåker och Stockholm. Här kan du ladda ner en försmak av bokens innehåll. Kanske en passande julklapp till föräldrarna?
• En fotoutställning hemmavid. Hoppas kunna ta mig in till Mora kulturhus som i dagarna visar en utställning med fotografier av Gunnel Johansson. Bilderna ingår i ett projektarbete där hon tillbringat tid tillsammans med de sju männen i pappersgruppen på Mora lasarett och visar på de funktionshindrades arbetsglädje.
  
  Pappersgruppen samlar in kartonger och papper på lasarettets avdelningar och fraktar det till en paketeringsmaskin. Det finns även en bok utgiven med samma bilder som i utställningen. Boken har bekostats av Länskonst Dalarna.
• Mer konst från Dalarna. På konstsalongen i Dalarnas museum i Falun hänger fram till den 5 december 213 verk av 88 Dalakonstnärer. Det är ett större urval än vad som presenterats på höstsalongen på flera år. Skynda dig dit!