Kameran skulle ta mig ut i livet

Varför fotograferar du? Det finns lika många svar på den frågan som det finns fotografer. Nej, förresten, det finns fler! Några av oss kan nog utan problem räkna upp en hel lista av orsaker till varför vi en gång fick upp ögonen för den fotografiska bildens möjligheter.

För min del kan jag sammanfatta de flesta punkterna i min lista i ett enda svar: Fotografering är upptäckarglädje. Det är nyfikenheten som driver mig framåt. Man försöker uppfylla ett behov att erövra en allt större del av världen. Eller varför inte en allt mindre del? Från försättslins till makroobjektiv till mikroskop.

Upptäckter i vardagen

Vare sig man jagar lejon med kamera någonstans i Afrika, gatufotograferar i Paris eller New York eller bara tar en promenad i hembyn så är man ständigt på spaning efter nya upplevelser, nytt liv. Sedan kan ju motivet vara något man har passerat många gånger tidigare utan att uppmärksamma.

Nyfikenheten är en egenskap som alltid varit nödvändig för vår överlevnad. Det sitter i generna, i våra instinkter.

Jag växte upp utan syskon i ett kvarter där det inte fanns några andra barn. Ett av de tidigaste minnesbilder jag har är att jag sitter på köksgolvet och leker med mina leksaker, nyss utdragna ur ett ärtgrönt skåp.

Nyfiken ensamvarg

Lek för mig var synonymt med ensamlek. Jag lärde mig alltså tidigt att själv räkna ut vad jag skulle sysselsätta mig med, att ta egna initiativ och roa mig med fantasins hjälp. Det blev en vana som kom att forma resten av mitt liv.

Men ensamheten under de tidiga barnaåren skapade även en brinnande iver att upptäcka sådant som låg utanför husväggarna. De tillfällen då jag fick följa med föräldrarna på bilresa var paradiset i min värld.

Redan vid fyra års ålder insjuknade jag i diabetes, vilket kom att förlänga min ”husarrest” långt upp i tonåren. Ofta återkommande blodsockerfall gjorde att jag fick hålla mig hemma där någon hade uppsikt över mig. Min fritid fick fyllas med aktiviteter som kunde utföras i stillhet hemmavid. Det blev en hel del läsande och skrivande. Och så är det än idag.

Nytt liv med kameran

Tjatkampanjen om en egen kamera inledde jag redan före skolåldern. Min första fototidning inköptes vid 10 års ålder och sedan var fotogalenskapen ett faktum.

När jag fick min första kamera av mormor i Örebro kändes et som om livet just hade börjat. Kameran blev en ”ursäkt” för att få söka mig vidare i tillvaron, skaffa verkliga upplevelser istället för att bara drömma och fantisera.

Intresset för bilder som uttrycksmedel har hållit i sig från tidig barndom och in i medelåldern. Och grundorsaken är alltjämt densamma: Ivern att upptäcka, att se omvärlden ur andra perspektiv och vinklar. Men det har också alltid handlat om att kommunicera det till betraktaren, att forma ett budskap och ge något av värde.

Min livsfilosofi kretsar mycket runt kommunikation med ord och bilder. Det handlar om att upptäcka sanning och skönhet, överbrygga murar, förmedla kunskap och förståelse.

Men i botten av allt finns ändå alltid nyfikenheten, den eviga frågan ”vad finns bortom nästa hörn?” Fotografering är att skaffa nya intryck och med kreativitetens hjälp omforma dem till ett uttryck.