Foto är allt, men kamerasnobberi är inte min grej. I varje fall är jag inte särskilt angelägen om att vara först med det senaste. Och 40 miljoner pixlar känns lite overkill.
Min gamla Canon sjunger på sista versen och fordrar snart en dyrbar reparation. Olympusen lever och har hälsan, men är för den skull inte problemfri. EP-1 saknar optisk sökare och min syn räcker inte längre till för att se detaljer klart på LCD-skärmen.
Med andra ord borde jag börja se mig om efter en ny kamera. Vanligtvis brukar jag inleda jakten ett par år i förväg, Alltså ungefär samtidigt som jag börjar fylla på spargrisen. Nu är grisen inte direkt övergödd trots att dess ägare lever ganska magert. Läget är alltså en smula frustrerande.
Billiga kameror behöver inte alltid vara skräp. Dessutom kan även bristande kvalitet utnyttjas i kreativt syfte för vissa typer av bilder (Tänk bara på Lomo-, Diana- och Holgafebern som råder i vissa fotografiska kretsar). Men å andra sidan vill man inte alltid leva med dessa begränsningar.
En annan fördyrande omständighet är att jag på sikt behöver både en systemkamera av någorlunda god kvalitet och en smidig kompaktkamera att alltid ha i fickan.
Att plåta vardagsdokumentära “halvprivata” bilder har blivit en vana. Avsikten med extrakameran är att kunna plåta även vid tillfällen då man inte är ute för att fotografera. Eller när man inte vill ikläda sig fotografrollen.
Lösningen har blivit att spana efter ett mellanting i någotsånär plånboksvänlig prisklass. Har bland annat sneglat på Fujifilm X10 och Canon G1X. Inom kort återkommer jag med lite fler funderingar kring dessa och andra liknande modeller.
Men, som sagt, det här är en långsam beslutsprocess för mig. Vilken kamera man väljer är viktigare än vem man gifter sig med. Det blir definitivt inget kärlek-vid-första-ögonkastet-impulsköp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar