Ungdomsdrama med blå sommarkänsla

Himlen är oskyldigt blå som kom för några år sedan är en mysig sommarskildring som utspelar sig i skärgårdsmiljö i mitten av 1970-talet.

Den har fått många lovord från en vuxen publik men jag kan svårligen tänka mig det som något annat än ett ungdomsdrama. Ett ganska typiskt sådant dessutom, med äldre tiders sensmoral och pekpinnar som grädden på moset. Den onde åker förr eller senare dit och det gäller att inte gå hans ärenden, för då går det minsann illa för dig lille vän.

Alltså känner jag mig som tillhörande fel åldersgrupp för att förstå mig på den här filmen. Jag tillhör de gamla och oförbätterliga.

Till det positiva hör Peter Dalle som gör en mycket trovärdig rollteckning som krögare och knarkkung på Sandhamn. Bill Skaesgård gör också mycket väl ifrån sig som Martin som år 1975 flyr storstaden och en gravt alkoholiserad far för drömjobbet på Sandhamn.

Chefskrögaren Gösta (Peter Dalle) tar sig snabbt an Martin och han blir Göstas favorit. Snart får han börja hjälpa till med Göstas förehavanden utanför krogbranschen utan att förstå exakt vad han arbetar med. Steg för steg blir han en del av Sveriges största kriminalskandal, Sandhamnsligan med kopplingar till högsta ort. Samtidigt möter han sin ungdomskärlek Jenny som visar sig vara Göstas dotter och som begriper en hel del…

Som sagt, ett sedelärande ungdomsdrama är det och det går stundtals i ett tempo som är lite för rappt för att påminna om den tid det ska utspela sig i, 1970-talet. Trots Bang, A Boomerang med Svenne & Lotta på radion.