Dessa rader skrivs på Uppsala Akademiska sjukhus. Att jag skulle hamna här och vistas här i över en månad kom som en fullständig chock för mig. I slutet av augusti besökte jag njurmottagningen på Mora lasarett för en vanlig rutinkontroll. Det visade sig att njurvärdena plötsligt var för höga och jag blev omedelbart kallad till Uppsala.
Senare delen av augusti månad kändes som att plötsligt hamna mitt i en storm efter en lång tid av bedrägligt lugn. Först blev min älskade fyrbente vän Hobbe anfallen och illa biten av en schäfertik.
Orsaken känner förmodligen bara schäfern till, men hundar har ju sina rangstrider. Schäfrar är vana att vara herren (i det här fallet frun) på täppan och Hobbe har betydligt
större självförtroende än sin ringa lekamen. Dessutom är han kastrerad och ger därmed kanske ”fel” doft till det motsatta könet.
Som tur är finns min mycket hundkunniga granne
Ewa till hands. Hon skjutsar Hobbe till veterinärstationen i Mora. Där rekommenderar distriktsveterinären vidare transport till Djursjukhuset i Falun. Bukhålan kan i värsta fall ha
skadats av ett djupt bett på ena sidan. Dagen därpå opereras Hobbe.
Lyckligtvis avlöper det mycket väl. Hobbe har inga inre skador. Han förses med dräneringsrör på såren och plastkrage runt halsen för att inte kunna slicka såren och får komma hem igen.
Ewa tog hand om honom i några dagar då jag i mitt handikappade tillstånd inte kunde hindra honom från att hoppa upp i sängar och dylikt. Det fick han inte göra för att inte anstränga sin skadade kropp i onödan. Som tur är finns bra smärtmediciner även för vovvar. Hobbe var visserligen lite tröttare än vanligt av alla upplevelser och droger men tycktes i övrigt må fint och visade tydligt sin glädje över att vara hemma hos oss igen.
Historien om benstumpen fortsatte i ungefär samma hjulspår under augusti. I mitten av månaden blev jag kallad till ortopedtekniska och fick en “silikonsocka” att fästas runt stumpen för att ta bort det mesta möjliga av svullnaden innan måtten tas för protesen. Därefter har jag att se fram emot ännu en lång väntetid innan jag äntligen får min protes och kan börja träna med den.
Samma eftermiddag upptäckte jag ännu ett sår även på min högra fot. På främre delen av trampdynan strax nedanför tåfästet hade en stor hudflik lossnat och därunder var det blodrött och vätskade. Jag beslöt ringa fotvården för att om möjligt få extra tid dagen därpå.
Det blev en ny omgång med dagliga färder till Mora lasarett för såromläggning…
(Fortsättning följer…)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar