Under resten av augusti förbättrades läget med det nya såret stegvis och utvecklades aldrig till något nytt amputatiionshot. Men tro för den skull inte att tillvaron skulle bli problemfri.
En måndag i slutet av månaden kallades jag till njurmottagningen på Mora lasarett för läkarbesök. När jag rullat hem igen hann jag inte ens börja jobba förrän en sköterska ringde och meddelar att mina njurvärden var på tok för höga.
Kreatinin hade ökat från cirka 80 till 124. Läkaren hade beslutat att omedelbart skicka mig till Uppsala Akademiska sjukhus. Det var bara att ringa taxi och packa det jag behövde.
Lyckligtvis hann jag få med mig datorn och jobbpapperen. Vistelsen i Uppsala skulle nämligen visa sig dra ut ordentligt på tiden. Några dagar skulle komma att bli några månader.
Först genomfördes biopsiundersökning av transplantatet. Läkaren lokalbedövade alltså huden och stack in en spruta i organet varvid provvätska sögs upp för att analyseras. Efteråt var det sängläge i fyra timmar som gällde på grund av blödningsrisken. Att tvingas till viloläge är den mest stressande tortyr jag kan tänka mig.
Biopsin visade på en mindre avstötning. Immunförsvaret hade alltså vaknat och skickat ner en förtrupp till njuren som de betraktar som en främmande inkräktare. Immunförsvar är bra att ha, men tyvärr lider det av främlingsfientlighet, även mot nyttiga invandrare.
Första steget i behandlingen var en rejäl dos cortison intravenöst. Det tog några dagar i anspråk och gav rejält förhöjt blodsocker men stoppade dessvärre inte avstötningen. Istället sattes en betydligt starkare medicin baserad på donatorspecifika antikroppar in.
Vid första dosen fick jag en häftig reaktion, ont överallt och fruktansvärd frossa. Därefter var reaktionerna mindre dramatiska. Efter några dagar konstaterades att kreatininet hade sjunkit. Blodsockervärdena var fortfarande för höga men läkningen av bukspottkörteln är inte momentan och skulle förhoppningsvis fortsätta även efter medicineringen.
Far och Berit kom på besök flera gånger under min vistelse i Uppsala. Varje gång hade de med sig en bunt tidningar och andra lokala publikationer jag kunde gå igenom för att hitta uppslag och idéer till Mora-TV. Det är en välsignelse att kunna ta med sig jobbet. Dessutom laddade jag ner ett gratisprogram för filmredigering, något att träna upp min yrkesskicklighet med för framtiden.
Avstötningen visade sig dessvärre vara av mindre godartad form än man trodde från början. Ännu efter ett par veckor var njure och bukspottkörtel hårt angripna och fordrade nya starkare mediciner. Mitt tillstånd väckte många tankar och funderingar. Skulle jag orka fortsätta med alla mina projekt och med mitt nya jobb om det blev återgång till dialys och insulinbehandling?
Blodsockervärdena var fortsatt höga, vilket tydde på att bukspottkörteln fortfarande var angripen av mitt immunförsvar. Insulinbehandling var redan ett faktum. Snart blev jag tvungen att börja fasta med näringsdropp för att organet skulle få vila och återhämta sig. Fastan utsträcktes i flera veckors tid och var mycket jobbig. Jag tror att jag aldrig tidigare har varit lika hungrig.
Kreatininet, njurvärdet förbättrades och började närma sig normala värden. Men värdena för bukspottkörteln och det höga blodsockret stod och stampade på samma nivå.
Fortsättning följer…