Plastretro med bakvänd korrigering

Filtret Korrigera kameraförvrängning i Elements används normalt för att ta bort objektivfel som perspektivförskjutning eller vinjettering. Men om man vill skapa retrokänsla kan man med fördel använda filtret “bakvänt” och skapa kamerafel istället för att åtgärda dem.

Jag utgick från ett tämligen banalt motiv från en strandväg vid Siljan och ville ge intrycket av att det fotograferats med ett billigt plastobjektiv. Tänkte därför lägga till lite lagom tunnformig förvrängning och mörk vinjettering i hörnen.

Innan det var dags att kasta sig över retroeffekterna markerade jag den vitaste delen av himlen med Trollstaven och färgade den blåare med Nyansreglaget i Justera Nyans/Mättnad. Markerade därefter de solbelysta delarna av grusvägen och mörkade ner dem en aning med Justera Skuggor/Högdagrar. Jag målade även in lite mer löv och grenar upptill med Klonstämpeln och en naturstämpel för att förstärka den naturliga inramningen.

Visserligen blir retroeffekter alltid bättre om man använder äkta retro, dvs fotograferar med en riktig Holga eller Lomo etc., skannar negativet och sedan enbart gör mindre justeringar i Photoshop. Ibland tycker jag dock att en smula digitalt applicerad retro kan förhöja stämningen i en bild som denna. Den konstnärliga utmaningen här består i att undvika att överdriva effekterna.

Mättat till max

De flesta mjukvaror för bildredigering har någon funktion som förstärker en utvald färg utan att påverka övriga färger. Här tog jag till Photoshop Elements och funktionen Ersätt färg för att förstärka både det gula i reklampelaren, det röda i texten överst och himlens blå färg.

Med pipettens hjälp blev det möjligt att öka mättnaden i varje färg för sig och därmed förstärka dem alla i olika hög grad.

Jag ville få till en bild med enbart två dominerande färger - gult och blått - och drog därför inte upp det röda riktigt till max. På originalbilden fanns även en flaggstång som kändes överflödig och därför klonades bort.

En övning i multiplikation

Efter ett långt uppehåll har jag till sist återupptagit övningarna i bildbehandling. Här berättar jag om hur leken med diverse bilder har gått till.

Det var julmarknad i byn, gråkallt och grönt i december. Jag hade tagit ett porträtt av Lasse när han just hittat sitt favoritbröd på Målargården. Bilden blev alldeles för tam i färgerna. Kamerans automatik hade dessutom överexponerat Lasses ansikte så att detaljerna knappt var synliga.

Blandningslägen kan ibland uträtta små underverk både med kontrast och färger. Speciellt läget Multiplicera är älskat av många fotografer för just dessa egenskaper. Här gjorde det färgerna i bakgrunden mer mättade utan att förmörka dem nämnvärt jämfört med originalbilden. Samtidigt blev högdagrarna i ansiktet mörkare och därmed tydligare.

Det tog sin lilla tid att bestämma hur mycket opacitet lagret skulle ha som jag applicerade Multiplicera på. Runt 60% var lagom men då blev hudfärgen lite för röd. Det värsta fick målas bort med svart pensel i lagermasken.

Insatserna kunde kanske inte rädda bilden helt, men resultatet blev en bild som hade fler detaljer och därmed mer att berätta. Och det vinterbleka ser ut ungefär som jag uppfattade det i verkligheten. Alltså ingen försköning, endast korrigering.

Äkta retro och gratis bildbehandling

Även om julinumret av Kamera & Bild känns avsevärt mycket tunnare än kollegan Digitalfoto, så innehåller även detta nummer en djupdykning i retrofotograferingens värld.

Här handlar det om att fota helt analogt istället för att simulera gamla tiders teknik med modern dito. För mig som var med när det begav sig känns artikeln mest som en repetition av stenålderskunskaper som filmens format och egenskaper.

Man kunde ha önskat sig en mer ingående beskrivning av till exempel skanning av negativ och dia samt digital efterbehandling av analoga bilder.

I tidningen finns några inspirerande uppslag med fotografintervjuer och bildvisningar, däribland matfotografen Linda Lomelino, modefotografen Sandra Freij och porträttfotografen Thron Ullberg.

I numret finns en ingående artikel om bildbehandling, för ovanlighetens skull med gratisprogrammet Gimp. Detta program konstateras ha många funktioner gemensamt med Photoshop CS och fungerar bäst för den som redan är van vid nämnda mjukvara.

För nybörjaren kan det däremot vara svårt att sätta sig in i Gimp, men artikeln ger en bra inblick i hur grundläggande justeringar går till med tonvikt lagd på kurvverktyget.

Tidningens stora kameratest handlar om enklare kompakta modeller lämpliga för badstranden och resan. Den nya systemkameran Nikon D4 testas, liksom den enklare modellen D3200. Till de nyheter som presenteras hör nya Canon 650D.

På djupet-artiklarna i Kamera & Bild känns överlag uttömmande med undantag för retroartikeln där jag saknade fakta om övergången från analogt till digitalt. Men trots de 100 sidorna ger den ett tunt intryck. Av någon anledning frestas man att snabbläddra igenom det mesta av innehållet.

Den största behållningen hade jag av intervjuerna med fotografer och då speciellt av Sandra Freijs suggestiva och ibland drömlika modefoton.

Ett stort plus i kanten också för att Kamera & Bild är den enda fototidskrift jag hittills läst som tar upp den populära bildredigeraren Gimp, men några fler småtips i exempelvis Photoshop och Lightroom hade höjt intrycket ytterligare.

Det var en gång en fot (Del 2)

Hur känns det egentligen att förlora en fot? Från början var det mer förknippat med hopp än med ångest. En bra protes skulle kunna förbättra min rörelseförmåga och göra det möjligt att ta sig fram gående i större utsträckning än tidigare.

Redan 1998 drabbades jag av skelettsjukdomen Osteopati. Det var under en fotoresa till Gotland som jag märkte att vänster ben svullnade kraftigt. Förvissad om att problemet kunde lösas med motion, fortsatte jag dumt nog att gå långa promenader i det gotska landskapet.

Först när jag kom tillbaka till Mora besökte jag akuten och fick min diagnos. I underbenet och foten hade mängder av små frakturer uppkommit spontant. Först efter ett halvårs gipsning betraktades jag som återställd. Men då hade fotvalvet sjunkit ihop och ena benet var plötsligt flera centimeter kortare än det andra

Problemet korrigerades med förhöjd sko, men det blev aldrig helt bra. Balansen blev lidande och gångförmågan nedsatt. Jag fick ofta sträckningar, värk i höfter och svankrygg m. fl. problem.

Förhoppningen stod nu till att skillnaden skulle kunna korrigeras med en protes som anpassades i längd. Kanske skulle jag kunna gå nästan som vanligt igen, utan smärtor och obalans.

Efter hemkomsten från Ortopedavdelningen blev det en lång tid av väntan på protes. Redan vid utskrivningen skickades en remiss till den avdelning som skulle prova ut och hjälpa mig gå med protesen. Väntetiden uppskattades till en månad. Under den tiden skulle operationssåret läka, svullnaden minska och huden bli så stabil att man kunde applicera protesen utan risk för sårbildning.

En dag i början av juli begav jag mig till den första fotvårdsbehandlingen med bara en fot att behandla. Det gällde verkligen att vara försiktig med den kvarvarande foten nu.

Några dagar senare togs hälften av stygnen på Ortopedmottagningen. Läkare och sköterskor konstaterade att operationssåret såg fint ut, med undantag för en vattenblåsa som uppstått av värmen under gipset.

Ganska exakt en månad efter operationen togs resterande stygn bort på vårdcentralen. Operationssåret hade läkt bra. Endast en öppning stor som ett knappnålshuvud återstod.

I augusti kom ett brev med posten innehållande en kallelse till ortopedverkstaden den 21 i samma månad…

Fortsättning följer…

Beck från en gammal säck

Sedan sist har jag börjat avverka DVD-högen. Den innehåller 25 skivor jag samlat på mig under några års tid.

Filmhyllan har vissa likheter med en vinkällare. Ju längre dess innehåll lagras innan man konsumerar det, desto bättre.

I det här fallet var dock både etikett och årgång välkända. Beck, 2007. “Den svaga länken”. Och visst var smaken en aning fadd efter att ha avsmakat det mesta i denna serie under årens lopp. Det blir mindre fruktigt, mindre fylligt varje gång.

Trots de fem år som förflutit sedan jag sist såg denna den 22:a Beckfilmen så dröjer några av scenerna kvar i minnet. Intrigen och dess upplösning hade emellertid fallit i glömska.

En ung kvinna våldtas och mördas i en park. Flickans föräldrar upptäcker kroppen och en förbipasserande man larmar polisen till platsen. Snart blir såväl denne man som en svarttaxiförare som erbjudit flickan skjuts misstänkta. Dock har Martin, Gunvald och deras kollegor väldigt lite att gå på och utredningen är nära att köra fast när ett vittnesmål öppnar nya dörrar.

Att börja mitt återtåg till filmvärlden med en fem år gammal Beck var en sorts mjukstart. Beck och Larsson är trygga och invanda ikoner, något av 90- och 00-talets Åsa Nisse och Klabbarparn. Jag har lagt de tryggaste och mest greppvänliga filmerna längst upp i högen för att inte ta mig vatten över huvudet så här i början.

Det blir ingen briljant cinematologisk terminologi i dessa inledande filminlägg (denna mening undantagen). Någon inbiten filmnörd är jag definitivt inte, men tar mig ändå friheten att dela med mig av mina filmupplevelser här.

Nästa gång ger jag mig ut på ännu en nostalgitripp i tid och rum. Färden går då till Strömstad och det glada 80- och 90-talet.

En rejäl dos bildanalys

Årets sommarväder har minst sagt lockat till läsning. En liten hög fototidskrifter har samlats i min hylla i väntan på att få sin dom på FOTO Inspiration.

Tyvärr har tiden inte räckt till för att skriva och publicera inläggen. Därför handlar det i vissa fall, som här, om tidigare utgivna nummer.

Jag hade oturen – eller kanske turen – att köpa Fotosidan Magasin nr 3/2012 bara några dagar innan ett nytt nummer kom ut.

Tidningen ger ett högkvalitativt intryck med rejält tjocka pärmar i glansigt material och riktigt bra tryck på ”lyxigt” papper. Bildvisningarna viner mycket på det och där är bilderna ofta väl tilltagna i formatet.

Efter ett notisblock med handplockat nyhetsstoff från fotovärlden följer en åsiktspanel där tre fotografer svarar på fem aktuella frågor.

Därpå följer bl a en analys av omslagsbilden och intervju med fotografen, här Kristofer Ristolainen, webbtips och nyheter på prylfronten.

De fotografer som visar sina bilder i detta nummer är bland andra Guro Storskjaer och Linus Hallsénius.

För den fotograf som planerar att resa till New York innehåller detta nummer en femsidig guide till de bästa fotogallerierna och museerna som visar fotografi i världsstaden.

På praktiksidan är barnbilder det stora temat med ed 14 sidor experttips från barnfotografen Jenny Hammar. Här följer Fotosidan samma koncept som i tidigare nummer jag läst med olika motivområden som tema.

Varje tema representeras av en yrkesverksam fotograf som presenterar sina bilder och tekniken bakom samt bedömer läsarbilder. Förutom Jenny Hammar så ger Bruno Baziq tips om bröllopsfoto, Agnes Thor tipsar om hur man fångar morgonljuset och Rikard Godlund ger sina bästa råd om fotografering under vatten.

Upplägget med motivtema är intressant och lockar till läsning, men ibland blir det lite för mycket bildanalys i temablocken. Varje fotografi är unikt och därför blir det stundtals lite för specialiserat. Ibland blir det knappt tillämpbart om man inte tänker ta en exakt likadan bild som den som analyseras.

Det senare gäller dock inte artikelserien Fotoskolan som här går på djupet med skärpan. Åtta sidor har fyllts med tips om hur man får skarpast möjliga bilder.

Det gäller främst kamerahantering och fototeknik. Skärpning i bildbehandlingen har fått betydligt mindre utrymme. På några få rader tipsas om hur man gör inställningar för filtret Oskarp mask i Photoshop.

Testsidorna granskar bland annat företag som erbjuder tryckning av digitala fotoböcker. Pixelmonstret Nikon D800 dominerar kameratesterna tillsammans med kombinationen Canon G1 X och undervattenshus. En UV-fotoutrustning för under 10 000 kr. Även nya Canon EOS 5D Mark III får sig en genomgång.

Fotosidan Magasin känns exklusiv att hålla och bläddra i. Den största behållningen hade jag av praktiktemasidorna som på ett bra sätt förmedlade både kunskap, inspiration och idéer.

Innehållet i tidningen är överlag bra avvägt och bilderna tillåts ta rejäl plats. Möjligen känns det ibland som lite väl mycket bildanalys, delvis på bekostnad av mer allmängiltiga fotoråd.

Så blev jag TV-medarbetare

Lokal TV Mora startade som ett socialt företag. Siktet är inställt på att sända dagliga nyheter från Ovansiljan. Nyligen har jag påbörjat en praktik på den nya kanalen som inom kort gör sina första provsändningar.

Jag kan nu se fram mot upp till ett års praktik med redaktionella arbetsuppgifter på Moras nya Lokal-TV-företag. Ett drömjobb för mig!

Studion finns på Kyrkogatan vid Fridhemsplan i Mora centrum. Här finns nu det mesta av den tekniska utrustning som behövs för dagliga sändningar: kameror, ljudutrustning, monitorer, datorer för videoredigering m.m.

Här ska jag alltså praktisera en tid framöver. När kanalen har blivit etablerad hos publik och företagare är chansen till fortsatt anställning god. Mina arbetsuppgifter blir bland annat att bistå reporterteamet med redaktionellt förarbete, idéutveckling, produktion m.m.

Sändningarna ska ske via webben och Mora stadsnät. För att vara så lite beroende av externa nättjänster som möjligt är en egen server att föredra. Det ser jag som positivt även ur journalistisk synvinkel.

Invigningen skedde redan på nationaldagen den 6 juni med att femåriga Embla avtäckte den nya skylten ovanför studioentrén. Flera intresserade hade samlats utanför lokalen. De fick strax därpå njuta av kaffe och läcker tårta garnerad med företagets logga.

Nämnda logga (dock inte tillverkad i marsipan) pryder även skylten ovanför entrén. Genom den sistnämnda är det meningen att många Morabor ska passera för att bli intervjuade. Det ska även vid vissa tillfällen ges möjlighet att spontant dyka in i studion och vara med på TV. En högteknologisk drop in-verksamhet som säkert kommer till användning i den lokala demokratins tjänst.

Till en början ska Mora Lokal-TV delvis finansieras av EU-bidrag, förutsatt att de beviljas. På sikt är tanken att verksamheten bli självförsörjande.

Så hur blev jag då TV-medarbetare? Det började med att Bosse Emanuelsson, en av eldsjälarna, stötte ihop med mig på ett café och berättade om projektet. Jag blev genast intresserad och bestämde mig för att via Arbetsförmedlingen försöka få en praktikplats på företaget.

Det låg mycket lämpligt i tiden. Arbetslivsinriktad rehabilitering hade just blivit aktuellt för min del efter en lång sjukskrivning.

På grund av en underbensamputation arbetar jag just nu med hemmet som bas. Ser dock med glädje fram emot att snart kunna delta mer aktivt i det redaktionella och tekniska arbetet på Lokal-TV när protesen hamnat på plats. Det är också mycket spännande att efter många års stillbildsfoto gå vidare i min utveckling mot rörlig bild och videoteknik.

På den nya webbplatsen moratv.se kan du redan nu se lite av vad Lokal TV Mora kommer att erbjuda.

Mer film på FOTO Inspiration

FOTO Inspiration är en konst- och fotoblogg, men det hindrar inte att vi ibland uppmärksammar andra kulturformer.

Stillbild och rörlig bild är skilda begrepp, men de har ändå mycket gemensamt. Idag tillverkas knappast längre någon kamera som inte dessutom kan filma i hyfsad kvalitet.

I fortsättningen planerar jag därför att låta FOTO Inspiration handla betydligt mer om film än tidigare. Främst ur konstnärlig men även ur teknisk synvinkel.

Jag är filmnovis, men nu är det dags att ändra på det. Förutom film som konst och teknik vill jag ibland förse bloggen med en och annan personlig filmrecension.

I min ungdoms dagar var jag mycket filmintresserad. Bland annat samlade jag på urklipp ur olika tidningar om aktuella biofilmer och långfilmer på TV. Det blev en ansenlig pappershög till sist.

Men på senare år har min tid fyllts av så mycket annat att jag knappt har hunnit titta igenom de DVD-skivor som samlats på hög. Det börjar bli några stycken nu. Humor, thrillers, skräck och intressanta dokumentärer. Nu presenterar jag dem en efter en på FOTO Inspiration.

Den gemensamma nämnaren är bildupplevelsen och den historia som berättas i bilden. Dessa båda är närvarande oavsett konstform och medium.

Digital filmremsa

Att snickra ihop en filmremsa digitalt är ingen svår uppgift. Den här tog inte längre än en kvarts effektiv arbetstid i anspråk. Man må invända att proportionerna är långt ifrån korrekta men principen är densamma även om man intar en mer pedantisk hållning vad gäller likheten med den analoga förlagan.

Bilden ovan är i JPEG-format och är inte transparent som PSD-originalet. Jag började alltså med att skapa en ny genomskinlig PSD-fil, gjorde en rektangulär markering och fyllde den med hål genom att välja Subtrahera från markering och Fast storlek på 50 x 70 pixlar i alternativraden längst upp.

Sedan var det bara att Arkiv -> Montera bilderna en efter en. Då hamnar de i varsitt lager som får samma namn som motsvarande bildfil. Med Flyttaverktyget kan man sedan anpassa bildernas storlek och placera dem i förhållande till varandra.

Negativremsorna brukade ha en filmtitel och ett serienummer i orange färg. Tyvärr minns jag inte om denna text brukade ligga ovanför eller nedanför perforeringen. Letade länge efter mina gömmor med gamla negativ hemma men förgäves. Tiden förändras och vi med den.