När jag nyligen bytte till en ny Sony Ericsson-mobil uppdagades den hemska sanningen. Den gamla mobilens minimala frontlins var helt sönderrepad. Inte så konstigt att mobilbilderna blev urkassa. Nu ser de åtminstone lite skarpare ut, och bildhanteringen är dessutom en smula smidigare med hjälp av webben, Blogger och Picasa.
Söndag 18 december 2011: Idag föll de närapå sekelgamla
tallarna på vår gård. Arbetet gick snabbt och effektivt.
Du kanske läste mitt inlägg om vardagsbilder för ett litet tag sedan. Jag påpekade att det finns ett värde i vardagsbilder tagna med mobilkamera. Att de inte behöver vara bara en privatsak utan kan skapa dialog och igenkänning.
Att dokumentera min vardag är något jag gärna fortsätter med. Och nu är förutsättningarna alltså något bättre. Först blev jag frustrerad över att det inte fanns någon USB-anslutning för överföring till datorn, men så undersökte jag möjligheten att skicka bilder direkt till nätet istället. Det visade sig att de med enkelhet kunde skickas både till Blogger, Facebook, Twitter och Google Picasaweb.
Tisdag 20 december 2011: Fortfarande sårvård varannan dag
och besök på njurmottagningen ett par gånger varannan vecka.
Om du är ung så skrattar du säkert gott åt mina taffliga gubbförsök att handskas med modern teknik. Och sanningen att säga så ligger jag ganska långt efter. Detsamma var säkert möjligt att göra med mi gamla mobil och är väl antagligen stenålder nu. Men för mig är det nytt och ser ganska lovande ut.
Med andra ord vågar jag redan nu utfästa ett litet nyårslöfte: Det blir fler små glimtar från omgivningen med “skräpkamera” framgent. Skräpkameror är inte kattskit. De kan utnyttjas kreativt. Man kan låta deras begränsningar jobba för istället för mot sig.
24 december 2011: Kusin Rune är nöjd med årets julafton och
den nya julklappsnallen som skymtar på köksbordet. I bakgrunden
medhjälparen Lasse från Furudal.
Nej, jag planerar inte att göra mig av med systemkameror med utrustning. De har fortfarande kvar sitt existensberättigande. Det handlar om två helt olika sorters bilder och två skilda sätt att tänka.
Mobilkameran har sin charm även om en något bättre bildkvalitet knappast hade varit störande. Blixt saknas. Är omgivningen lite mörk så frestas man att ta till mörkerläget, men precis som jag anade så innebar det att ISO-värdet chockhöjdes utan kontrollmöjlighet. I bilden på tomtemasken här nedanför ser man det på bruset. Det är ungefär som att skriva ut en papperskopia och köra den i tvättmaskinen. Och med det begränsade antalet pixlar är det svårt att korrigera problemen i efterbehandlingen.
Julandet är över och tomtemasken upphängd.
Ska investera i en något bättre fickkamera för att utveckla mitt dagboksknäppande så småningom. Men jag är lite seg i vändningarna, så det lär dröja tio år eller så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar