Utanför mitt fönster råder vinterkyla och mörker. Här inne i den bekväma stugvärmen sitter jag vid datorn och summerar de senaste årens händelser i mitt liv. Transplantation, ny njure och bukspottkörtel, euforisk lycka, ett nytt liv, underbensamputation, lång väntan på protes, avstötning, tillbaka på ruta ett, återhämtning…
Njuren klarade sig hyfsat. Bukspottkörteln blev skadad. Efter att ha varit ex-diabetiker i ett och ett halvt år så tar jag insulin och mäter blodsocker igen. Det är inte samma tröstlösa krångel som före transplantationen, men att sköta det tar sin tid.
Och det är just tiden som är problemet. När man som jag har ett stort behov av kreativt skapande så är sjukdom en stor tidstjuv. Eget skapande och personlig utveckling skjuts på en osäker framtid där man kanske är friskare, orkar mer och inte behöver ligga på sjukhus i månader.
Men å andra sidan är det kampen för att få skapa som håller mig vid liv. Jag kan aldrig ta för givet att jag kan ägna morgondagen åt kreativitet. Alltså kan jag aldrig slösa bort den tid jag nådeligen tilldelats. Det är otänkbart på grund av, eller snarare tack vare, min livssituation.
Ett “perfekt” liv med strålande hälsa och materiell rikedom skulle bara förslöa mig och hämma kreativiteten. M a o kan jag inte klaga. Allt verkar vara uttänkt till det bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar