Under månaden som gick väcktes både den fotografiska och musikaliska inspirationen till liv igen efter vinterdvalan. Med snö- och issmältningen återkom möjligheten att göra längre utflykter med permobilen. Det gav fler synintryck som ökade lusten att fotografera. Men det blev också en liten comeback i rockmusikens värld efter ganska exakt 25 år.
En dag i början av mars märker jag att det börjar klia i avtryckarfingret. Under väntetid på Mora lasarett rullar jag ut med permobilen och fotar en del ytterst banala motiv i brist på bättre alternativ. Snö och is täcker fortfarande mark och vägar och vädret är grått.
Hos mig uppstår en viss fascination över hur mycket emotionellt innehåll man kan få ut ur det till synes obetydliga. Det som man passerar varje dag, oftast utan att lägga märke till det. Även smutsig snö och kala trädstammar kan förmedla känslor.
Tydligen förmedlar jag tungt vemod i mina bilder, men min blick söker tvärtom efter det glädjerika i den grå vardagen. Den fokuserar på den skönhet som bara ger sig tillkänna när man betraktar den i ensamhet, utan socialt anpassningstvång.
Premiärtur
I dagarna firar min permobil ettårsjubileum. Den 20 mars rullade den in till lasarettet för första gången i år. Det innebär 16 kilometers resa tur och retur genom skogs- och bymiljö.
I stort sett hela vintern från december och framåt har jag färdats med sjuktaxi. Vädret vid denna årspremiär var strålande. Vårvärmen hade gjort sin entré samma dag. Sträckan kändes kortare än vanligt, kanske för att temperaturen var mer behaglig än i höstas. Med i bagaget fanns Olympusen. Den fick göra en arbetsinsats vid Hedvallen i Nusnäs och Hjortåkersvägen i Noret.
En dag i musikstudion
En dag i mitten av månaden är det tid för studiojobb. En låt med anor från forntiden ska spelas in. Peter Asp, gitarrist i mitt dåvarande band Bonehead, komponerade Let me go redan vid mitten av 1980-talet. Numera är han flitigt anlitad ljudtekniker och inspelningen skedde i hans hemmastudio i Mora centrum.
Det har gått många år sedan jag var med i rocksvängen. Trots detta förflöt studiosessionen förvånansvärt bra. Men visst märks det att man inte är 20 år längre. Insatsen gjorde mig genomsvettig och det blev att byta t-shirt inte mindre än tre gånger.
Peter Asp behärskar studiotekniken till fulländning. I studion övervakar han hela inspelnings- och mixningsprocessen på de två stora skärmar som toppar utrustningsberget. Med moderna applikationers hjälp kan han styra studions mjukvara från en läsplatta i köket. Rökpaus vid köksfläkten kan m a o kombineras med jobb. Effektivitet och njutning i symbios.
Spännande filmprojekt
Som alltid annars har jag haft flera spännande projekt på gång samtidigt. Bildbehandlingskursen har tyvärr fått vila ett tag i väntan på att allt det andra ska bli klart. Även byggandet av webbportalen Konst Foto Bild har kommit av sig lite till förmån för kulturresearch och marknadsföring.
Tur att det finns fler som har många järn i elden. En av dem är Bosse Emanuelsson. Han var min bildlärare på gymnasiet och är en viktig pusselbit i min kreativa utveckling, en inspiratör och idéspruta.
Nu ligger Bosse i startgroparna med ett nytt projekt som tills vidare genomförs på ideell basis. Tillsammans med fler filmintresserade bygger han ett socialt företag med inriktning på videoproduktion och distribution via olika mediekanaler. Arbetssökande ungdomar ska genom Arbetsförmedlingen ges möjlighet att delta i projektet.
- Vi har många spännande idéer på gång inom ramen för projektet. Vi inriktar oss främst på dokumentation av lokala händelser, exempelvis kulturevenemang. Det finns en enorm bredd som är väl värd att ta tillvara, säger Bosse Emanuelsson.
Med åren har jag skaffat mig en kunskapsbas inom stillbildsfoto. Rörliga bilder är däremot ganska nytt för mig, men det skulle förstås vara mycket givande att lära sig mer. Det finns ju snart ingen kamera kvar på marknaden som inte kan filma i HD-kvalitet. En uppgradering av mina filmkunskaper är nära förestående.
Vårstädning och arbete
Firade Våffeldagen på Gamla skolans café i Nusnäs. Där hölls samtidigt loppis i stora cafélokalen. Blicken föll omedelbart på en CD-hylla i trä. Ett utmärkt tillfälle att bringa ordning bland mina gamla CD-R och DVD-R-skivor.
Kaffe och våffla på Gamla skolans café.
Per-Erik Larspers och Berit Norman.
Hyllan blev startpunkten för årets vårstädning, ett månadsprojekt som genomförs utan statsbidrag. Nästa dag går jag igenom gamla papper från en tioårsperiod och gör mig av med cirka 90%. Resultatet blir gott om extra plats i hyllorna att lagra nytt skräp på.
I slutet av månaden upptaktsmöte för Arbetslivsinriktad rehabilitering med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Avsikten är att hitta en möjlighet att arbetspröva som passar mina förutsättningar.
Ser fram emot att bli yrkesverksam igen. Drömmen är att arbeta inom kultursektorn och då gärna med text eller bild. Design av tidningar eller trycksaker är också högintressant. Herren allenast vet vad det blir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar