Farväl till våra träd

I mitten av december försvann två hundraåriga tallar och två grånade äppelträd från gården. Eken strax utanför mitt fönster beskars på huvuddelen av sina vidsträckta grenar. Tråden har utgjort återkommande fotomotiv för mig, speciellt under de dagar då jag haft som svårast att ta mig fram utomhus men fotoabstinensen ändå gjort sig gällande..

Ingreppet var minst sagt nödvändigt då tallarnas rötter började närma sig husgrunden. Träden hade dessutom vuxit sig så höga att de hotade telefonlinan. (Det finns fler spännande saker att säga om den senare, men det tar vi vid något annat tillfälle). Äppelträden visade sig vara genomruttna i stammen. Trots detta bar de fortfarande fukt men vi är inte så husliga av oss att vi har tid att ta reda på den.

Nåväl, nu drygt en månad senare börjar jag så smått vänja mig vid att det ser lite annorlunda ut på Nämndkarlsgården. Till det positiva hör ju att grenverket utanför mitt fönster har förvandlats till något som kan kallas en vy över ett bylandskap - se översta bilden.

Trädet kommer alltid att spela en viktig roll i mina motiv. Trädet som sträcker ut sina genar symboliserar viljan att leva och utvecklas. Jag blir rädd när människor låter sociala förväntningar eller religiösa påbud kväva den medfödda fascinationen inför livet. Livet i sig självt är växtkraft, att hämta näring ur tillvaron för att mogna och få nya kunskaper. När denna strävan upphör, dör man mentalt. Man blir en zombie.

Det finns mycket att säga om träd. Förutom min egen tolkning av trädet symbolik så har det genom historiens lopp stått för värden som vishet, styrka, skydd, materiell rikedom och åtskilligt annat. Världsträdet Yggdrasil i nordisk mytologi representerade hela det komplexa system av olika världar som våra avlägsna förfäder trodde att universum bestod av.

Hos “Miss Magic Girl” hittade jag ett innehållsrikt blogginlägg om trädets symbolik i mytologi och historia. Mycket läsvärt och illustrerat med många inspirerande trädbilder.

Dagboksglimtar från januari

År 2012 inleddes med mängder av jobb med nya webbportalen, sammanställning av bildbehandlingskurs, marknadsföring på nätet m.m. Dessutom har det varit flitiga lasarettsbesök, vissa veckor nästan dagligen. En kapplöpning med tiden. Andningspauserna har varit få, men mycket behagliga.

Musikkrysset med gruppen Dear Daisy på Gamla Skolans Café i Nusnäs på trettonhelgen var ett av dessa välkomna avbrott i vardagen. Lokalen fylldes med en publik som tilltalades av gruppens breda visrepertoar. Far hade turen att vinna en biljett till älvdalska dansbandsidolerna Lars-Kristerz.

Permobilen, denna fantastiska innovation, har varit till stor nytta och glädje sedan i våras. Men givetvis har den också sina begränsningar. De små hjulen tar sig inte så lätt över höga snö- och iskanter. Bilden ovan är tagen en av de sista dagarna då vägarna fortfarande var farbara med detta fordon. På väg hem från lasarettet, gångtunneln under väg 70 vid Stormyren i Noret.

Istället har jag varit hänvisad till sjukbil för transporterna till vårdinrättningarna i Mora och Falun. En av de första riktiga snöslaskdagarna bär det av till Falu lasarett för bentäthetsmätning.

Tyvärr visar det sig att jag har osteoporos, benskörhet. Det var förstås väntat med tanke på all smärta efter permobilolyckan i början av december. Risken för framtida frakturer bedöms som hög och det kommer troligen att kräva ytterligare behandling.

Men, men… inget att hänga läpp över. Om behandlingen lyckas väl så bör jag ju kunna gå bättre om ett tag. En välkommen förbättring i så fall.

Mora lasarett 100 år

Två till tre gånger per vecka besöker jag en hundraåring. Faktum är att denna senior ger ett mycket ungdomligt intryck just nu med nya fräscha tillbyggnader på gång. Som födelsedatum räknas den 9 januari 1912, då den första patienten anlände till Mora lasarett. Det var en pojke från Bergkarlås som brutit lårbenet vid skidåkning.

En måndag befinner jag mig på Mora lasaretts entréplan där jag sitter böjd över Dala-Demokraten i väntan på att tas emot för såromläggning. Plötsligt hörs fiolmusik från entrén. Nyfikenheten får mig att permobila ut. Där mellan caféet och receptionsdisken har Vikarbyns lilla spelmanslag stämt upp i Bränd Pers vals under ledning av Margareta Mattsson.

Förutom musik bjuds det här på kaffe och förfriskningar och personalen har födelsedagstårta att vänta. Det tar en stund innan jag associerar evenemanget med hundraårsfirandet men så minns jag dagens datum, den 9 januari.

Sedan 1912 har lasarettet bytt skepnad många gånger. De större förändringar som lasarettsområdet genomgått visas just nu i en fotoutställning utformad av fotograf Lars Berglund. Tidslinjen startar vid ingången till Apoteket med en översiktsbild på ett nyligen färdigbyggt lasarett från 1912. Då fanns det 56 sängplatser, vid början av 1970-talet fanns 360 vårdplatser.

Ytterligare fyra bilder pryder väggen intill ingången till Medicinmottagningen. De omfattar tidsperioden mellan sent 1920-tal och 1970 då ett nytt vårdblock och parkeringshus stod färdigt. När jag kommer dit konfererar en grupp personal om var man ska hänga den större färgbild som visar ett flygfoto över lasarettsområdet idag. Förstoringen ifråga dyker till sist upp intill Apotekets vänthörna och utställningen är komplett.

På senare tid har Mora lasarett varit föremål för såväl tillbyggnader som neddragningar, men på det hela taget har verksamheten vuxit, inte bara lokalmässigt utan även sett till kvalitet och kompetens. Som mångårig patient där har jag till övervägande del positiva erfarenheter och upplever mig väl omhändertagen. Enligt Mora Tidning har även läkare som utbildat sig vid lasarettet gett det högt betyg. Vi är många som hoppas på en fortsättning i minst hundra år till, trots tuffa ekonomiska tider och centraliseringar inom vården.

Ny Facebook-sida för FOTO Inspiration (och den kommande webbportalen Konst Foto Bild)

Nu finns det äntligen en sida på Facebook för FOTO Inspiration och den kommande webbportalen Konst Foto Bild. Du är varmt välkommen att besöka och gilla oss på facebook.com/KonstFotoBild.

Självklart vill vi också att du delar sidan med dina vänner så att vi kan hjälpas åt att utveckla den naturliga startpunkten för alla bildskapare som söker inspiration.

Jag arbetar dagligen med utvecklingen av KONST FOTO BILD. Förhoppningen är att en “betaversion” av webbportalen ska vara publicerad under våren 2012. Om du vill hålla dig uppdaterad om detta är det ett hett tips att gå in och gilla vår nya sida på Facebook.

Succé för Morabilder på Facebook

Stadsmiljöer som var välkända för bara 25 – 30 år sedan och som dagens unga generation aldrig har sett, gamla träslott som en gång var praktfulla byggnadsverk, profiler och original som satt sin prägel på Mora. Allt finns dokumenterat på bild och har väckt stort intresse genom Facebook-sidan Du vet att du är från Mora när…

När jag sist besökte sidan hade 1 143 Facebook-användare Gilla-markerat den och 258 “pratat om” den (refererat till gruppens namn i sina inlägg). Och sidans popularitet utvecklades på mycket kort tid. Mora Tidning skrev den 14 november 2011 att sidan hade 45 000 visningar under de första tre veckor den var igång.

Ett bevis så gott som något på att Internet skapar “ringar på vattnet” effekter som inget annat medium. Och för att fotografiska bilder väcker minnen, tankar, känslor och skapar kommunikation. Eller, som här, bildar grunden till en gemenskap.

Och sedan starten har det lagts till en strid ström av “nya gamla” bilder som tillsammans ger en bred vision av Mora historiskt, geografiskt och socialt. Morafotografen Ove Hållmarker startade sidan med sina egna bilder som grund. Bilder från 1960-talet och framåt som visar på ett halvsekel av förändring och utveckling.

Uttrycket “Ingenting händer i lilla Mora” känns ganska ihåligt efter att ha bevittnat denna historiekavalkad. Mora har bytt skepnad åtskilliga gånger men behållit sin själ. Tack vare ett stort antal aktiva fotografer genom årens lopp har vi nu möjlighet att bevittna detta. Och det tar bara några sekunder att komma in i detta elektroniska arkiv – Såvida Internetlinan höll för Dagmar förstås!

Du vet att du är från Mora när… påminner mig om vikten av att fortsätta det dokumentära arbetet, att vi som har kameror och fotointresse använder dem i vardagen, hemmavid. Att vi gör något beständigt av våra bilder, att vi inte låter dem sluta sina dagar som digitalt skräp.

Tekniken har aldrig varit mer förträfflig för att just dokumentera vardagen. Varje mobiltelefon som ständigt hänger med överallt är utrustad med kamera. Avancerade systemkameror med optik av hög kvalitet blir allt mindre och billigare. De har optisk bildstabilisering och möjlighet att filma i bra kvalitet. Ryggsäcken ersätts successivt av jackfickan som förvaringsplats för fotoutrustningen. Det är större risk att man glömmer sig själv hemma än kameran.

Men det funkar ändå inte om inte det finns en dokumentär attityd. En sann övertygelse om att det som händer nu är viktigt och kommer att vara viktigt i framtiden. Man får hoppas att nästa generation fotografer kommer att uppleva samma mål och mening i den dokumentära fotografin som de senaste 50 årens fotoentusiaster i Mora.