Dramatik i Strömstad

Det börjar bli ett tag sedan jag senast besökte Strömstad och träffade mina gamla kompisar Jörgensson, Gryt, Kronborg och Larsson. Här är det senaste inlägget jag skrev om Polisen i Strömstad.

De tre sista serierna i Strömstadsprojektet var Polisen som vägrade ta semester från 1988, Polisen och domarmordet från 1993 och Polisen och pyromanen från 1996.

Den serie jag minns bäst från premiärsändningen är den förstnämnda. Speciellt Evald Larssons bravader på och mellan båtarna vid uppdrag i gästhamnen har etsat sig fast i minnet. Samt förstås dennes benägenhet att alltid råka in i kvinnoaffärer såväl i som utanför tjänsten.

Jo, visst är det en hel del fars, men i varje fall betydligt mer roande än Martin Becks påstridige och påstrukne granne.

Här inleds historien med att polischef Gustav Jörgensson träningskastar med flugspöt på gatan utanför sitt hem. Han planerar en stärkande fiskesemester i Norge, men givetvis omkullkastas planerna av ett mord. Ett äldre par på söndagsutflykt till en idyllisk skärgårdsö hittar en död flicka liggande naken mellan klipporna.

Polisen får problem med att identifiera flickan bland tusentals turister. Enligt läkaren har hon dödats med minimalt våld, av någon med kunskaper i anatomi. Därför börjar Jörgensson i yttersta hemlighet undersöka alla manliga poliser i Strömstad.

Snart visar det sig att man har att göra med en seriemördare. Ännu en flicka hittas mördad och otåligheten sprider sig, både på polisstationen och bland stadens företag när turisterna flyr semesterparadiset.

Att polisman Larsson blir hjälten i dramat behöver väl knappast sägas. Denna gång tack vare ett brådskande toalettbesök.

I den fjärde Strömstadsserien, Polisen och domarmordet, utgörs mordoffret av lagmannen Ambjörn Kvintus. Här finns en hel uppsjö av misstänkta att välja på då Kvintus härskat med järnhand i 30 år och gjort sig till ovän med åtskilliga.

Här börjar serierna kännas lätt avmätta efter att ha varit tittarsuccé i närmare ett decennium. Känslan från de tidigare serierna vill inte riktigt infinna sig. Men det kompenseras mer än väl av den femte och sista serien, Polisen och pyromanen som premiärsändes tre år senare.

Det är mer action än vanligt. Speciellt avslutningsscenerna är snäppet mer nervkittlande med en dramatisk mordbrand där Kronborg närapå får sätta livet till. (Och vem blir hjälte om inte Larsson?)

Handlingen kort och gott: En pyroman har antänt flera avsides belägna fritidshus i Strömstadstrakten. Strax därpå mördas kommunalrådet och liket hittas i ett förrådsskåp i stadshuset. Polisen börjar till sist misstänka att det finns ett samband.

Därmed lämnar jag Strömstad tills vidare. Den här DVD-boxen kan jag varmt rekommendera. Det är mycket av både spänning, stämning och skratt för ett par hundralappar. Dessutom är Polisen i Strömstad en klassiker som en gång tillhörde våra mest folkkära TV-serier.

Lite mer drömskt i vägkanten

Kunde inte låta bli att skapa ytterligare en manipulation med hjälp av den gama mörkrumstekniken i digitaliserad form. Ska här även passa på att beskriva mer i detalj hur man går tillväga

Den drömska effekten är här inte lika uppenbar som i den förra bilden. Bilden är tagen på samma plats och vid ungefär samma tidpunkt som den med damen och hunden, men här har jag istället vänt kameran mot vägkanten och dess vegetation i starkt motljus.

Direkt efter att ha öppnat bilden skapar man en kopia av bakgrundslagret. Man väljer blandningsläget Multiplicera och sedan Filter -> Oskärpa -> Gaussisk oskärpa. Radien sätts till 10,0.

Sedan är det dags att efterlikna själva negativmontaget som görs i mörkrummet. Man väljer Bild -> Omforma -> Omforma fritt, markera Bevara proportioner och ökar Bredd till 102%, bekräftar och sätter Opacitet till 70%. Man skapar ett nytt justeringslager av typen Nivåer och väjer Lager -> Skapa urklippsmask. Det vita reglaget dras till 180. Ett nytt Nivåer-justeringslager skapas och Lager -> Skapa urklippsmask väljs. Det svarta reglaget flyttas till 60 och blandningsläget Mjukt ljus väljs.

Jag avslutade med att slå samman alla lager och öka mättnaden och ljusheten något med Nivåer.

Hundpromenad i drömmens rike

Jag ville lyfta in damen och hennes fyrbente vän i ett mer drömskt landskap med starkare färger. Drog mig till minnes en metod som ger både rikare färger, starkare kontrast och tecknar bilden i ett drömskt skimmer. Riktigt så intensivt drömmande vile jag dock inte ha det utan minskade det mesta med opacitetsreglaget.

Metoden är egentligen hämtad direkt från mörkrummet och översatt till digital teknik. När forntidens analoga fotografer ville få fram en diffus och drömsk effekt använde de en teknik med två exponeringar av samma motiv. Den första togs med bländare 22 för att göra skärpedjupet så stort som möjligt. Exponering två togs med objektivets största bländare.

Därefter monterade man samman de båda bilderna i mörkrummet för att få fram ett diffust skimmer som gjorde bilden till en drömsyn.

I det digitala mörkrummet kan man skapa en kopia av bakgrundslagret och göra den en smula oskarp med Gaussisk oskärpa och förstora den 2-3% med Omforma fritt.

Blandningsläget sätter man till Multiplicera och gör därmed bilden ljusare med kraftigare färger. Sedan gör man den andra bilden en smula mörkare med blandningsläget Raster och lägger slutligen på ett lager i Mjukt ljus. Eftersom samtliga effekter ligger i olika lager kan man bestämma exakt hur de ska samverka genom att ändra opaciteten.