Hobbe och matte Anette i halländska Gäddevik 2006. Bilden togs inte med fish-eye utan har bildbehandlats med bland annat mörk vinjettering och filtret Sfär.
Dagliga sjukhusbesök har varit rutin för mig under en längre tid. Nu börjar problemen ordna upp sig igen och de dagliga jojofärderna blir färre till antalet. Det har förstås gett mig mer tid för övningar i målning och bildbehandling.
Siktet är inställt på att fylla FOTO Inspiration med allt bättre foton och digitala målningar. Dessutom hägrar möjligheten att ställa ut mina bilder när materialet blivit tillräckligt omfattande.
Fattig man gör så gott han kan. Som sjukbidragstagare med tunga studielån m.m. har min ekonomi varit rena Grekland. Har knappt haft råd att bläddra i en kurskatalog. Istället har jag sammanställt min egen kurs i bildbehandling genom att leta övningar på Internet och på biblioteket samt i en hög med gamla fototidskrifter.
"Jag älskar att höra debutanter berätta om hur de vågade ta det första steget."
Har nu genomfört drygt hälften av övningarna i första kursdelen. Klipper och klistrar sa,tidigt ihop del 2. Målet är att bli så väl bevandrad i olika bildbehandlings- och designtekniker att jag fritt kan använda dem för att skapa konst.
Konstnär är jag inte till titeln, men väl av födsel och ohejdad vana. Har svårt att tänka mig ett liv utan konstnärligt skapande. Mängden dagliga intryck och den kaotiska känslomix de skapar är för omfattande för att lämnas utan outputkanal. Internminnet under hjässan skulle då behöva en gigantisk uppgradering. Energisparkommittén skulle gråta blod över kostnaden för den elchockbehandling som då krävdes för att bevara min psykiska stabilitet. Det bleve ett par tre Harsprång för att täcka det.
Mången medmänniska har i bästa välmening försökt avstyra mina vildaste kreativa idéer. Ingen har dock hittills lyckats normalisera och likrikta mig i nämnvärd utsträckning.
“Enbart de bästa fåglarna skulle tillåtas sjunga. Att det blev tyst i skogen var inget problem. Så skulle det vara, det var bara att acceptera.”
Lyckligtvis tycks jag inte vara den enda människan i världen med ett stort kreativt behov. Det märks inte minst på det växande antalet nytillkomna utställare. Jag älskar att höra debutanter berätta om hur de vågade ta det första steget.
Framför allt många unga människor har idag en härligt jamtelagsfri syn på sitt eget skapande. Som uppväxt på 1970- och 80-talen fick jag mig redan från början inskärpt att enbart de mest begåvade fåglarna skulle tillåtas sjunga. Att det blev tyst i skogen var inget problem då. Så skulle det vara, det var bara att acceptera. Tyst och snäll skulle man vara.
Kanske är det mest därför som det tagit mig så lång tid att börja skapa något med avsikt att kommunicera det till andra. Men nu ska det så sakteliga bli ändring på den punkten. Det är inget hot, snarare en avsiktsförklaring.
Dubbeltransplantationen i våras blev en stor vändpunkt i mitt liv. Har sedan dess smygjobbat med gerillamarknadsföring och byggandet av ett kontaktnätverk för att på olika sätt nå ut med information om mitt konstnärliga arbete. Främst FOTO Inspiration har visat sig vara ett effektivt hjälpmedel för att sprida ringar på vattnet. Nu gäller bara att skörda frukterna av det på bästa sätt.
